CAMILLA

En kopp kaffe framför Nyhetsmorgon. Tystnad. Det hör då inte till vanligheterna. Tilde tar en förmiddagslur i sin säng istället för i vagnen. Jag ville helt enkelt inte ut och promenera en långpromenad i blasket. Vi ska ut ändå, mot sångstunden, så snart hon har vaknat. Allt ligger förberett inför promenaden. Som småbarnsförälder är det a och o att ständigt ligga ett par steg före. 

Hemkommen från en tjejweekend i Malmö tillsammans med bästa Flickorna Fniss/Växjöpinglorna - ett tjejgäng på åtta personer. Det är nu snart sju år sedan vi sa adjö i Växjö. Sedan dess har vi försökt att träffas ett par gånger per år, men nu var det nästan ett år sedan sist. Men ändå - ingen stelhet, inget "göra sig till", inga krusiduller - utan allt var som vanligt. Det är verkligen ingenting som man ska ta för givet. En trevlig helg men många skratt, god och intressant mat och drinkar - tack alla inblandade för det! 

Pyjamasklädd och nyduschad har jag landat i soffan. Har en skön känsla i kroppen efter kvällens träningspass. Köpte mig lite träningsinspiration i helgen i form av nya träningskläder - verkligen välbehövligt! 

Onsdagkväll igen. Lite som söndagskväll för mig då det imorgon väntar jobb för mig. Trivs ganska bra som det är just nu - ren kvalitetstid med den finaste som finns fem dar i veckan och egentid på jobbet (med vuxenumgänge, kaffe och ensamhet på toaletten) två dar i veckan är helt okej! 

Idag fyller Lillan 8 månader. Det firar vi med... en sjukstuga! En mer förkyld och hostigare tjej får man verkligen leta efter. Stackars liten. Vi har i alla fall tagit en promenad med Amanda (som äntligen har kommit hem!) i "snöstormen". Hon följde även med hem till oss och fikade lite - helt orädd trots alla baciller. 

Lördagskväll. Niklas är på grabbkväll, så jag och Tilde har tjejkväll här hemma. Går väl sådär, för Tilde har redan somnat. Jag har landat i soffan, med tända ljus och lakritsnappar framför mig. Får se om Tilde vaknar till igen och vill vara med, eller om hon sover för natten. 

 Trött och sliten har jag landat i soffan. Det är guld värt att få en liten stund för sig själv i soffan, även om det bara gäller några minuter. Ikväll har jag tränat vilket känns i varenda muskel i hela kroppen. Skönt! Känns så otroligt skönt att kunna ta igen efter 9 månaders graviditet och sedan en tid som nyförlöst. Att springa har jag inte gett mig på än, men snart. 

Dagarna susar förbi som vanligt. Barnsången har kommit igång igen efter juluppehållet, något som uppskattas av både mig och Tilde. Lediga dagar har jag och Tilde ägnat åt bus, promenader i solskenet och umgänge med andra föräldralediga. Jobbdagar har jag ägnat åt bokslut. Bra med lite balans. 

Vinden viner så att huset knakar och snön yr på tvären. Skitväder i den renaste formen om du frågar mig. Tilde tar just nu en tupplur. Förmiddagen har bestått av fikabesök i form av Linn och Arian, och i eftermiddag har jag och Tilde övat krypning och rullat boll. Ja, så ser mina föräldralediga dagar ut. Krypningen går bakåt (bokstavligt talat). Övning fortsätter. 

Snön yr utanför fönstret. Sambon duschar, Tilde sover och jag får några minuters egentid. Om en stund ska vi bege oss till Ronneby för lite familjehäng och middag. Har varit ute en sväng idag med pulkan. Bara lite fram och tillbaka på tomten, men väl Tildes första pulkatur. 

Julfirandet är över för i år, för vår del i alla fall. Har varit en speciell jul, Tildes första. Kombinationen barn och jul är ju något speciellt, men det blir sällan som man tänkt sig. Exempelvis blev Tilde inte alls rädd för tomten, däremot blev hon skrämd av granen när vi tog fram den så vi har fått köra dagliga övningar med att klappa på granen för att kunna bevisa att den inte är farlig. Julafton firade vi hemma hos oss i år med både min och Niklas familj. Första gången vi testade på det. Vi bestämde i förväg att vi inte skulle köpa så många julklappar till Tilde. Hon får ju allt hon behöver löpande hela tiden och är ändå för liten för att öppna själv - räcker med någon enstaka klapp så hon kan leka med snöret. Men sen vet jag inte vad som hände, för hon fick ju ett helt berg av julklappar - säkert flest av allihop. En salig tjej omgiven av julklappspapper och snören höll sig pigg och vaken i stort sett hela kvällen, och det blev en mysig julafton - en av de bästa på många år skulle jag vilja påstå. Ser fram emot jularna framöver när Tilde växer upp. 

Fjärde advent och mindre än en vecka kvar till julafton. Julavslutning på sångstunden. Sambon har fyllt 30 vilket har firats i två omgångar. Jag har börjat jobba, om än väldigt smått. Lilltjejen har fyllt ett halvår och lärt sig sitta utan stöd. Samtliga julklappar är inhandlade. Och i helgen har vi hälsat på skånefavoriterna i Värestorp och firat Daniel. Allt är med andra ord på topp. 

I lördags hade jag och Niklas vår gemensamma 30-årsfest. Ett fyrtiotal vänner slöts upp hemma hos för fördrink och lite enkla lära-känna-aktiviteter, och sedan begav vi oss i gemensam trupp upp mot Hasslödoppet där vi kvällen till ära hade hyrt nedervåningen. Blev en kanonkväll i goda vänners lag som jag kommer att bära med mig länge. Våra vänner, alla under ett tak, som slöts samman, bjöd på sig själva och hade skoj tillsammans - trots att flera inte kände varandra sedan tidigare. Det är fint att se. Till och med trubaduren verkade trivas då han spelade bra mycket längre än vad som avtalat.

Så tack alla ni som gjorde vår 30-årsfest så bra. Det var det vi önskade oss. Inga presenter. Men tack för dem också. Och tack Mamma och Pappa som kvällen till ära fick var barnvakt åt vår lilla skatt. Ni är alla guld värda!

Ligger här i en sjukhussäng med lilltjejen sovandes bredvid mig. Nej det är inget allvarligt som har hänt, lika bra att göra klart det från början. Vi är "bara" här på provtagning. Varit en jobbig dag med massor av stick, gråt och söndriga blodkärl. Så pass jobbig att sköterskorna till slut bestämde sig för att skjuta upp några prover - citat; "Det är inte rätt att plåga ett litet barn så här.". Därför kändes det extra bra när kvällens blodprov gick så väldigt bra. Världens gulligaste personal som underhöll Lillan med att blåsa såpbubblor, så sticket i stortån gick kanon. Tilde fick till och med en liten söt kanin, och efteråt verkade hon så där otroligt glad och nöjd. Skönt!

Åter igen vill jag bara hylla vår sjukvård. Den gulliga personalen som verkligen försökt göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. Att hon är svårstucken är knappast märkligt - under ett halvår gammal och brås på sin mamma som har fått flera erfarna sköterskor att utbrista "Jag brukar aldrig misslyckas med det här!" vid provtagning. Vi är lyckligt lottade som bor i detta land. När vi låg på neonatalavdelningen var det ett klipp på nyheterna som har satt sig ordentligt i mitt minne. Ett sjukhus i Syrien som bombats, där de tvingats utrymma bebisar liggandes i kuvöser. Som sagt; vi är lyckligt lottade.

Dagarna springer på och i nästa vecka ska vi på sexmånaderskontroll med Tilde. Sex månader! Vad hände? Ja egentligen mycket. I veckan vaknade en helt otröstlig Tilde vid halv tio på kvällen. Ingenting hjälpte - förrän Niklas satte på Babblarna på hög volym och började dansa för Tilde. Tänk, det hade jag inte alla kunnat föreställa mig för ett halvår sedan - att jag skulle få se Niklas dansa omkring till Babblarna. Men vad gör man inte för att få den lilla damen glad.

Mindre än en månad kvar till julafton idag. Adventsstjärnorna och -ljusstakarna är på plats, och idag väntar julmarknad i Ronneby.

De säger att det inte finns något dåligt väder, utan bara dåliga kläder. Denna gråa och regniga dag så tvivlar jag starkt på det. Längtan efter en lång regnig promenad är inte stor. Vi skulle egentligen gå på babyrytmik nu på förmiddagen, men Tilde bestämde att vi skulle ta sovmorgon istället. Och efter en bökig natt med lite sömn så funderade jag inte ens på att protestera. Men frågan är vad vi ska göra nu. Tilde har nog ärvt sin rastlöshet från mig, för även hon tycker att en heldag på en filt - hur omgiven av leksaker man än är - är lite långtråkig. I alla fall om man ska vara ensam hemma med sin mamma.

Igår var vi dock på språng. En långpromenad på morgonen för att Tilde skulle få sova ordentligt, barnsång här ute på Hasslö, och sedan lunch och fika hemma hos Sarah och lilla Agnes. Solen strålade på en klarblå himmel - sådana höst/vinterdagar har man sällan tråkigt.

I lördags hade jag min första heldag ifrån Tilde. Satte mig på tåget lördagmorgon och begav mig iväg mot Malmö. I Kristianstad hoppade min kära ex-kombo på och gjorde mig sällskap. Blev en heldag med shopping och lunchande. Tilde hade det mysigt hemma med sin pappa. Och med sin farmor och faster såklart.

I söndags firade vi Niklas första fars dag. Presenter och sopplunch i Ronneby, och på kvällen fick vi middagsgäster i form av Johan och Lina.

Då var jag ett år äldre och klokare som aldrig förr! 30 är ju det nya 20. Eller var det 40 som var det nya 30? Äh, i vilket fall känns det ganska okej. Jag är lika trött, sliten och rynkig som vanligt.

Dagen började sådär. Donald Trump utnämndes till USA:s president (jisses!) Snön föll på min födelsedag och Tilde fick för första gången se ett vinterlandskap. Kan inte minnas att det har snöat på min födelsedag tidigare år. Niklas var ledig hela dagen så vi passade på att byta till vinterdäck och sedan blev det en tur till Ronneby och en lunch på Café Mandeltårtan. På kvällen kom ett urval av familjen förbi på middag. En lugn dag med nära och kära. Lite mer fartfyllt firande är att vänta.

Jaha, då var de här - mina sista timmar som 29-åring, mina sista timmar innan min ålder börjar med en trea. Jag fick min trettioårskris för nästan två år sedan. I januari. När någon plötsligt sa "Och nästa år fyller du 30 år!". Då hade jag nyligen fyllt 28 år, hade nästan ett helt år kvar tills jag skulle fylla 29. Vaddå 30?! Den sommaren åkte jag till Bråvallafestivalen, kanske lite för att bevisa att jag visst fortfarande var ung. Efter sommaren blev jag gravid. På min 29-årsdag berättade jag för mina föräldrar att vi väntade barn. Och ja, nu är jag här. 29 år + 364 dagar. Någon Bråvallafestival lär det inte bli till sommaren i alla fall. Trettioårskrisen la sig ändå för drygt ett år sedan och den främsta orsaken till det är säkert Tilde. Men så igår insåg jag att nästa ålderskris kommer börja när jag närmar mig 40. 40. Det är alltså det jag går emot nu. Men kanske inte ska ha min 40-årskris riktigt än.

Tänker tillbaka på tidigare födelsedagar och minns de födelsedagar jag spenderade i Växjö. Vad roligt vi hade på den tiden. Vi var ett gäng som alltid busade till det på varandras födelsedagar. Inte bestod födelsedagspresenten av en flaska vin och en blombukett - nej den var noggrant uttänkt (med en stor dos humor förståss). Mycket värme i det. Morgondagen kommer nog inte att innehålla så mycket bus. Däremot kommer jag ha förmånen att fira min födelsedag på ett helt nytt sätt - med min nya lilla familj, med Niklas och Tilde. Blir fint det också. Lite firande på kvällen med familjen i Ronneby, och sedan slår jag och Niklas på stort lite längre fram med en gemensam 30-årsfest. För nog är det bättre att fira än att krisa.

Måndagmorgon och vi laddar inför en förmiddag med sångstund. Att ställa om klockan är något som inte uppskattades av en tjej på 4,5 månad. Skulle absolut upp klockan sex i morse. Inget ligga och måna till sig utan upp, upp, upp! Sedan helt slut och somnade igen halv åtta. Hm. Kommer nog att ta ett par dar innan det blir ordning och reda igen.

I fredags hade vi middag för sju (plus tre barn under ett år) hos oss. Fullt ös, men kanske mest på grund av att Lovis, Ebba och Tilde levde låda. Glädjetjut kan låta högre och mer intensivt än skrik. Jag lovar. I lördags var Tildes farfar och Sambo på besök och på kvällen vankades det 90-årsfest för Niklas farmor. 90 år. Det kan man verkligen inte tro om den vithåriga lilla damen med vinglaset i handen, som ägnade kvällen åt att sitta i diverse knä, sjunga och skråla samt gapskratta åt diverse (riktigt grova) fräckisar. Stort grattis till Britta! Gårdagen spenderade vi sedan hos mina föräldrar i Ronneby. Kroppkakemiddag och promenad i solskenet. Härligt!

Hej och hå vad tiden går. Vi har haft en vecka med ett ganska fullspäckat schema - men mest med en massa skoj. Igår hade jag min första barnfria kväll sedan Tilde kom till världen. Var väldigt kaxig till att börja med - vaddå, jag ska ju faktiskt inte lämna henne till någon främling utan hon ska vara med sin pappa! Men precis när jag skulle åka in till stan så förstod jag. För Tilde var det väl inte så jobbigt att vara utan sin mamma en kväll - men för mamman var det tufft att vara utan sin Tilde! Men det gick bra ändå. Efter tag kunde jag slappna av och ha en trevlig kväll med chokladprovning och restaurangbesök tillsammans med kollegorna. Jag fick en jättefin orkidé också. Jo, det är ju en viss födelsedag som närmar sig - men det kan vi ta en annan gång.

Idag har jag och Tilde spenderat förmiddagen med tre av mina forna klasskamrater från gymnasiet - Sarah, Maria och Turid och deras goa ungar Agnes, Alice och Hugo som alla är i samma ålder som Tilde (plus/minus ett antal veckor). Mysigt! Många år sedan sist och nu satt vi där på golvet allihop runt den lilla bebishögen. Så det kan gå.

Fredag imorgon och hela veckoslutet bjuder på mycket umgänge i diverse konstellationer - fika, middagar, 90-årsfirande och Stockholmsbesök. Blir bra det.