CAMILLA

Lite dåligt samvete efter föregående inlägg. Har du inte redan läst det så läs det inte heller. Istället vill jag visa sällskapet från i fredagskväll vilken låt det var jag pratade om, angående foträdsla (ja jag tycker att fötter är bland det absolut äckligaste som finns). Är i alla fall en ganska fin låt med underbar text. "The Quiz" av Hello Saferide.

 

 

But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks because I'm still scared of feet?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Det finns en flicka som gråter när ingen ser.
Det finns en pojke som gråter fast han ler.
Det finns en kvinna som gråter fast ingen vet.
Det finns en man som gråter i sin ensamhet.
Det finns många som gråter osynliga tårar.

Text som skrevs för många år sedan under en deppig tid. Never forget!

Ställer en fråga, vad har ni emot mig?
Jag svär jag talar sanning men ni vägrar att tro mig.
Ser ni hur jag gråter, ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Tillbaks till ruta ett, allt känns som förr,
nu står jag här och bankar på livets stora dörr.
Jag sitter och drömmer, drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar och det känns i hela kroppen...
En kamp mellan mig, mig och mig och livet.
Direkt när jag mår dåligt får jag nya mediciner.
Jag älskar dig, jag hatar dig, jag saknar dig, jag glömmer dig.
Jag älskar att hata dig och jag saknar att glömma dig.
Jag fattar inte varför, jag fattar inte nu.
Jag hade ju en livsglöd men den har brunnit ut.

För jag ser inget hopp nu, det försvann för längesen.
Smärtan är min fader och döden min bästa vän.
Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit,
från toppen till botten, jag är man utan framtid.
Förakta dig för att du har skapat mig
och min spegelbild är krossad och min skugga hatar mig. 
Och hur ska jag klara mig? Ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som "livet går vidare.."!

 
Det är något visst med den här låten, det är en viss känsla som uppstår. Jag vet att texten egentligen är hemsk men den är fin ändå, så otroligt fin..