CAMILLA

Ställer en fråga, vad har ni emot mig?
Jag svär jag talar sanning men ni vägrar att tro mig.
Ser ni hur jag gråter, ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Tillbaks till ruta ett, allt känns som förr,
nu står jag här och bankar på livets stora dörr.
Jag sitter och drömmer, drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar och det känns i hela kroppen...
En kamp mellan mig, mig och mig och livet.
Direkt när jag mår dåligt får jag nya mediciner.
Jag älskar dig, jag hatar dig, jag saknar dig, jag glömmer dig.
Jag älskar att hata dig och jag saknar att glömma dig.
Jag fattar inte varför, jag fattar inte nu.
Jag hade ju en livsglöd men den har brunnit ut.

För jag ser inget hopp nu, det försvann för längesen.
Smärtan är min fader och döden min bästa vän.
Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit,
från toppen till botten, jag är man utan framtid.
Förakta dig för att du har skapat mig
och min spegelbild är krossad och min skugga hatar mig. 
Och hur ska jag klara mig? Ska skiten gå vidare?
Jag är trött på metaforer som "livet går vidare.."!

 
Det är något visst med den här låten, det är en viss känsla som uppstår. Jag vet att texten egentligen är hemsk men den är fin ändå, så otroligt fin..