CAMILLA

Idag är jag värd ett glas vin. Eller ja, vad sjutton som helst. Känner för att fira. För att prognosen är gjord. Och kanske också för att varva ner, för det är förmodligen inte helt normalt att höra pulsen dunka i öronen. Men ja. Här sitter jag nu med ett glas vatten. Belönade mig istället med en  kvällspromenad. Det är något visst med en promenad på en grusväg en solig höstkväll. Något visst med den lugnande effekt knastret under skorna kan ha.