På vift
Trött flicka på väg till jobbet. Sprang till bussen idag igen. Ja jag har visserligen inte åkt så mycket buss i veckan, men sist jag tog bussen sprang jag också. Jag har alltså blivit en "sån". En "sån" som helt omöjligt kan bege sig iväg i tid utan som "ska bara" innan jag ska bege mig till eller bege mig ifrån. Som om jag bara låter bli att titta på klockan en stund så rör sig inte visarna och då hinner jag. Men jag hinner alltid. Eller jag har alltid hunnit. Men nej, jag måste skärpa mig.
November har sin gilla gång, och det gråa och regnet har fullständigt tagit över. Till helgen fyller jag år och bara det känns ångestfyllt. Inte så mycket för själva åldern, utan som novemberbarn tycker folk att man är 27 redan i januari, fast man egentligen är 26 ända fram till november. Nej, det är något med själva dagen som jag inte gillar. En speciell dag som inte är speciell längre.
Kommentarer
Trackback