Jag är kär i mitt liv

Ja det är precis så det känns just nu. Jag älskar mitt liv, men det är ett liv som går mot sitt slut. Ja jag vet att det låter lite väl dramatiskt, men morgondagen kommer att bjuda på slutet av en era - slutet på en fantastiskt underbar del av mitt liv. Efter morgondagens seminarium och efter en hejdundrande examensbankett är jag inte längre student. Det innebär inga mer kvällar på studentpubarna, inga mer grillkvällar på Tufvanängen, inga mer tentor eller arbeten, inget mer CSN, inget mer Campus... ja det innebär sannerligen mycket! Saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska känna. Ska jag hoppa jämfota av glädje? Ska jag gråta av förtvivlan på grund av allt jag kommer att sakna här? Just nu känner jag mig mest... tom! Ungefär som på min studentdag, kände mig aldrig riktigt närvarande på hela dagen utan mer som en åskådare som tittade ner på hela spektaklet.

Haft en underbar kväll tillsammans med "flickorna fniss" på Tufvanängen. Det är nog just det här jag kommer att sakna mest, att kunna samlas ett stort gäng, ta med lite mat och helt spontant har vi fått ihop en stor fest med diverse människor utan några som helst konstigheter. Runt omkring hänger andra gäng, någon spelar guitarr och alla ser allmänt glada ut. Framöver kommer det krävas planer veckor (minst) i förväg för att få ihop något liknande igen. September härnäst var det va..?

Dags att läsa igenom oppositionsarbetet tills imorgon. Gäller att vara förberedd till sin sista grillning. Morgondagens examensbankett ska vi göra till den bästa som någonsin skådats. Vi ska vara väldigt stolta över det vi åstadkommit under våra fyra år här och för en dag ska vi banne mig rakryggat kunna säga och säga "Fy fan vad vi är bra!".

Lite bilder från kvällens grillning:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad hade du på hjärtat?

Trackback