.

Svackan är djup och hopplösheten är enorm. Men av någon anledning finns det ingen ork till att bry sig. Känns som om jag befinner mig någon helt annanstans och tittar ner på den hopplöst förvirrade flickan på biblioteket.

Torsdageftermiddag är väldigt efterlängtat. Sushi-lunch (som alltid) och tåget bort, långt bort härifrån!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad hade du på hjärtat?

Trackback