Prioritering.
- Då får du prioritera lite.
- Jag gillar inte att prioritera. Det är alltid något man får välja bort.
Jag vill så mycket, så oändligt mycket samtidigt. Dock tvingas jag gång på gång slåss med insikten om att dygnet bara har 24 timmar, att jag inte kan vara på flera ställen samtidigt och hur gärna jag än vill kan jag inte göra alla nöjda. Jag försöker, jag gör verkligen det. Jag försöker att vara en god dotter, en god storasyster, en god vän, en god arbetskamrat, en god student, en god flickvän, en god kombo, en god släkting. Men hur mycket jag än försöker och hur gärna jag än vill kommer det alltid vara någon som står där med besvikna ögon och som gör att jag känner mig som världens sämsta människa.
Idag valde jag att prioritera en person som jag har prioriterat bort allt för många gånger. Som gång på gång har frågat när han ska få komma på besök. Som besviket varenda gång har sagt "Men det är ju jätte långt tills dess" och ändå har den där tidpunkten gång på gång skjutits upp. En liten person som är enormt betydelsefull för mig och som ändå på något vis alltid tycks komma i sista hand. Nog fick dagens prioritering jobbiga konsekvenser alltid och nog lyckades jag även denna gång göra andra besvikna. Dessvärre vet jag inte vad jag ska göra åt det. Jag är inte Superwoman. Jag klarar inte hur mycket som helst, även om jag hade velat. Jag kämpar ständigt med att lära mig att säga ordet "nej", lära mig att jag inte är hur töjbar som helst utan måste lugna ner mig för att inte gå av mitt itu. Frustrationen är enorm, tankar som "men det kanske går ändå.." dyker ständigt upp. Att ständigt bo i en resväska suger dock en hel del energi. Jag har varit nere och nuddat botten en gång. Jag vill inte hamna där igen.
- Jag gillar inte att prioritera. Det är alltid något man får välja bort.
Jag vill så mycket, så oändligt mycket samtidigt. Dock tvingas jag gång på gång slåss med insikten om att dygnet bara har 24 timmar, att jag inte kan vara på flera ställen samtidigt och hur gärna jag än vill kan jag inte göra alla nöjda. Jag försöker, jag gör verkligen det. Jag försöker att vara en god dotter, en god storasyster, en god vän, en god arbetskamrat, en god student, en god flickvän, en god kombo, en god släkting. Men hur mycket jag än försöker och hur gärna jag än vill kommer det alltid vara någon som står där med besvikna ögon och som gör att jag känner mig som världens sämsta människa.
Idag valde jag att prioritera en person som jag har prioriterat bort allt för många gånger. Som gång på gång har frågat när han ska få komma på besök. Som besviket varenda gång har sagt "Men det är ju jätte långt tills dess" och ändå har den där tidpunkten gång på gång skjutits upp. En liten person som är enormt betydelsefull för mig och som ändå på något vis alltid tycks komma i sista hand. Nog fick dagens prioritering jobbiga konsekvenser alltid och nog lyckades jag även denna gång göra andra besvikna. Dessvärre vet jag inte vad jag ska göra åt det. Jag är inte Superwoman. Jag klarar inte hur mycket som helst, även om jag hade velat. Jag kämpar ständigt med att lära mig att säga ordet "nej", lära mig att jag inte är hur töjbar som helst utan måste lugna ner mig för att inte gå av mitt itu. Frustrationen är enorm, tankar som "men det kanske går ändå.." dyker ständigt upp. Att ständigt bo i en resväska suger dock en hel del energi. Jag har varit nere och nuddat botten en gång. Jag vill inte hamna där igen.
Kommentarer
Trackback