Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig!
Tillbaka i Växjö igen med ett enda fokus - att överleva dagen! Vilken morgon det har varit.. Kom in i köket lite yrvaket i morse och där sitter mamma, likblek i ansiktet och skakar för hon har så ont i magen. Plötsligt blir jag väldigt illamående, springer in på toaletten där allt helt plötsligt börjar snurra, benen viker sig och jag seglar ner på tolettgolvet. Där sitter jag sedan i 20 minuter, försöker fästa blicken på något för att få rummet att sluta snurra. Hm! Efter ett tag kändes det i alla fall lite bättre och tydligen även för mamma. Hon kände i alla fall att hon var frisk nog att ta sig till jobbet, trots mina protester!
Tog bussen upp till Växjö med en väldans huvudvärk. I Tingsryd strömmade det in folk i bussen och en liten gråhårig och tunn dam som stank parfym slog sig ned brevid mig. Huvudvärken slog ännu mer i höjden - ajajaj! Dock visade sig damen vara en riktigt trevlig liten filur. Hon var väl en bra bit över 70 och såg precis ut som en typisk liten tant - grå tunn tantkappa, en liten hatt på huvudet, en massa ringar på de rynkiga och smala fingrarna - ja hon var riktigt söt! Hon berättade att hon var på väg till Glasgow där hon skulle hälsa på sin 96-åriga mamma. Så började hon fråga ut mig om diverse saker och berättade om sina barnbarn som pluggade lite varstans i Sverige och världen. Hon berättade även att hon på fritiden var handledare för någon skotsk dans i Eringsboda samt dansade stepdans i Växjö. "Lycka till med studierna kära du!"
Kom fram till Växjö - tänkte att efter den här bussresan ska det bli skönt att få lite frisk luft - skulle hämta ut min lagade cykel kl 9.00 - trodde jag ja! "Är det detta som är din cykel? Oj då, hm, oj den är inte klar. Hm..". Jaha, så det var bara att bege sig bort mot busstationen igen för att ta bussen. Hoppade på en fullsatt buss där busschauffören såg allmänt stressad ut. "Okej du kan också hoppa på - sen får det vara nog! Det är bara att hoppas på att vi inte möter farbror blå på vägen.."
Hjälp... Låter som om jag drömt alltihop! Detta skulle verkligen kunna vara en del av mina konstiga drömmar. Men väskan innanför dörren påminner om att jag faktiskt precis kommit hem från Ronneby. Nu ligger som sagt all fokus på att överleva dagen. Hoppas verkligen att jag ska orka ta mig till föreläsningen om några timmar.
Tog bussen upp till Växjö med en väldans huvudvärk. I Tingsryd strömmade det in folk i bussen och en liten gråhårig och tunn dam som stank parfym slog sig ned brevid mig. Huvudvärken slog ännu mer i höjden - ajajaj! Dock visade sig damen vara en riktigt trevlig liten filur. Hon var väl en bra bit över 70 och såg precis ut som en typisk liten tant - grå tunn tantkappa, en liten hatt på huvudet, en massa ringar på de rynkiga och smala fingrarna - ja hon var riktigt söt! Hon berättade att hon var på väg till Glasgow där hon skulle hälsa på sin 96-åriga mamma. Så började hon fråga ut mig om diverse saker och berättade om sina barnbarn som pluggade lite varstans i Sverige och världen. Hon berättade även att hon på fritiden var handledare för någon skotsk dans i Eringsboda samt dansade stepdans i Växjö. "Lycka till med studierna kära du!"
Kom fram till Växjö - tänkte att efter den här bussresan ska det bli skönt att få lite frisk luft - skulle hämta ut min lagade cykel kl 9.00 - trodde jag ja! "Är det detta som är din cykel? Oj då, hm, oj den är inte klar. Hm..". Jaha, så det var bara att bege sig bort mot busstationen igen för att ta bussen. Hoppade på en fullsatt buss där busschauffören såg allmänt stressad ut. "Okej du kan också hoppa på - sen får det vara nog! Det är bara att hoppas på att vi inte möter farbror blå på vägen.."
Hjälp... Låter som om jag drömt alltihop! Detta skulle verkligen kunna vara en del av mina konstiga drömmar. Men väskan innanför dörren påminner om att jag faktiskt precis kommit hem från Ronneby. Nu ligger som sagt all fokus på att överleva dagen. Hoppas verkligen att jag ska orka ta mig till föreläsningen om några timmar.
Kommentarer
Trackback