Vuxen
Ibland vill man bara tillbaka till den tiden då man var liten. Allt var svart eller vitt, gott eller ont, rätt eller fel - det fanns inga mellanting! Det fanns botemedel för all ondska, nämligen mammas trygga famn, den kunde bota allt! Önskar ibland att jag kunde krypa upp i mammas knä så hon kunde stryka mig lite över håret och göra allt bra igen. Vagga mig lite fram och tillbaka, kanske läsa en saga och få mina snyftningar att dö ut.
Men nu är det inte så.. Livet består av flera mellanting och en kram från mamma gör inte att problemen försvinner. Vi är vuxna nu - så är det! Vi förväntas kunna ta hand om oss själva utan hjälp från våra föräldrar. Vi har nått till den punkten då vi är självständiga individer, flytt från hemmets trygga plats för att söka efter ett annat liv på en annan plats, vårt egna liv! Visst är det läskigt ibland, visst kan det ibland kännas svårt men samtidigt är det ändå ett nödvändigt steg som vi många längtat efter att få ta. Vi kan om vi vill och vi kan så mycket mer än vi tror!