Ränderna går aldrig ur..

Okej jag vet vad ni tänker.. Inte ännu ett blogginlägg va? Har människan ingenting att göra? Och svar; jo människan har faktiskt en hel det att göra, problemet är snarare att det hon borde göra är sådant hon inte vill göra. Men lovar, det här ska bli sista inlägget för ikväll...

Förlåt för att jag började skratta innan men kunde inte låta bli. Kan liksom se det hela framför mig, ni fem står där framme, skruvar lite på er och... ja sjunger! Haha! Fan också att jag inte ska följa med, för vem vill missa det här? Se er fem stå och sjunga för lilla moster. Okej att ni två småttingar ska göra det men de tre lite större då? Nej fy vad elak jag är nu, var inte meningen att låta hånfull på något vis. Faktum är att jag är riktigt imponerad av er modighet och den kärlek som ni hyser för er lilla mamma. Är helt säker på att hon kommer att tycka att det här är den bästa födelsedagspresenten någonsin! Åh snälla, kan ni inte filma hela kalaset?!

Till någon mindre roligt.. Det verkar nu det klart, vår lilla Malin ska lämna vår rad i föreläsningssalen. Hon beger sig mot nya föreläsningssalar, till andra klasser. Men glöm att du blir av med oss! Så lätt kommer du inte undan - du ska med på tentafesterna, vi ska fortsätta att gå ut på Sivans och Stallarna och någon gång ibland får du faktiskt ta och följa med oss till bibblan och göra oss sällskap när vi kämpar med vår ekonomi. För lämna oss helt och hållet det får du inte, aldrig någonsin, glöm det! Sorry, en gång ekp:are - alltid ekp:are! Och en gång en stjärna - alltid en stjärna! Ränderna går aldrig ur..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad hade du på hjärtat?

Trackback