CAMILLA

Hm, funderar på att göra något - något som förhoppningsvis kan göra en liten skillnad i världen även om det bara är ett litet ekonmiskt bidrag. Kanske skulle bli fadder i SOS-barnbyar eller något liknande. Nog för att jag är fattig student men 100-200 kronor i månaden borde jag väl ändå kunna undvara?

Är såååå trött på att läsa just nu. Att räkna, skriva, lyssa m.m. är en sak men att sätta sig rätt upp och ner med en kursbok i handen och bara läsa känns högst omotiverat just nu. Däremot hade jag inte haft något emot att läsa något annat - en skönlitterär bok av något slag (det vill säga egentligen vad som helst som inte är kurslitteratur!). Dessutom verkar det som min läslampa har gått sönder, något som är mindre bra i min i vanliga fall ganska mörka lägenhet (visserligen en mycket bra anledning till att jag inte KAN läsa).

Så vad händer i afton? Ingen aning! Verkar inte vara något vettigt på tv heller. När ska alla "vanliga" tv-program återgå till tv-rutan? Vad sägs som Desperate housewives och Grey's Anatomy? Nähä, lär väl få sitta här i min ensamhet och känna efter om jag inte håller på att bli lite sjuk ändå (med tanke på att jag i mitten av två halv-sjuklingar under hela dagens föreläsning så borde jag ligga rätt risigt till). Ett stort grattis till mig!

Oj "Du blir vad du äter" är tydligen ikväll - alltid något!

Köpte en liten liten mörk chokladkaka idag och den sitter jag och mumsar på just nu. Finns nog inget som är så gott som mörk choklad. Eller..? Nej, jag kan då inte komma på något i alla fall. Mörk choklad och givetvis frukt står högst upp på min favoritlista!

När jag var yngre hade jag en bästis - ni vet en sån där man gör allt med, som man delar hemligheter med och som man ska vara vän med livet ut. I ungefär samma ålder hade vi en tjej i vår klass som inte hade någon bästis. Jag tyckte inte om henne, det beslutade jag mig för i tidig ålder. Hon var knepig, mycket märklig, blev lätt sur om hon inte fick som hon ville och skulle alltid skvallra för antingen sin mamma eller för fröken om det var något som hade hänt henne. Visst lekte jag med henne ibland i tidig ålder men tyckte aldrig det var roligt - vi hade inget gemensamt, vi var högst olika på alla sätt och vis och alltid skulle hon försöka att bestämma över mig. 

Denna tjej ville i alla fall ofta cykla tillsammans med mig och min bästis till skolan något som jag och min bästis starkt ogillade. Att säga nej fanns dock aldrig (trots att vi inte var mer än nio år), det vore ju rent av elakt. Istället försökte vi undvika att svara när hon ringde på morgonen, la kanske till och med av luren på morgonen (hade ingen nummerpresentatör på den tiden och mamma skulle ju inte få veta vad det var vi höll på med) så det tutade upptaget och hoppades helt enkelt på att hon skulle fatta själv att vi inte ville ha henne med. 

Det var aldrig så att den här tjejen gick ensam på skolgården. Nej, alltid umgicks hon med någon, alltid var det någon hon följde efter och alltid var det någon som fick "offra sig". I klassen försökte vi tjejer nog till och med att turas om för att det skulle bli rättvist "Nu har hon varit med oss flera raster i rad - kan hon inte vara med er lite också nu?!". Visst snackades det om henne bland tjejerna i klassen, alltid bakom hennes rygg. Jag tror inte att jag själv sa speciellt mycket vid sådana tillfällen men å andra sidan sa jag nog aldrig emot heller. "Hörde ni vad hon sa till fröken idag; hon frågade henne om hon inte tyckte att hennes nya byxor var fina! Hallå?! Vem säger sånt liksom?!".

Än idag får jag dåligt samvete när jag ser den här tjejen på stan. Inte blev hon egentligen mobbad i klassen, ingen var direkt elak mot henne och hon fick alltid vara med även om ingen egentligen ville ha med henne. Dessutom var hon själv många gånger rent elak då hon ljög ihop historier om vad vissa i klassen hade gjort med henne på skolgården (något som alla och till slut även fröken insåg var ren lögn). 

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte ens vad jag skulle ha gjort annorlunda. Jo givetvis skulle vi låtit henne cykla med oss till skolan (vilket hon oftast ändå gjorde), ingen vidare stor uppoffring direkt. Men skulle jag verkligen bli bästis med någon jag inte tyckte om bara för att vara snäll? Om det vore jag; hade jag verkligen velat umgås med människor som egentligen inte vill umgås med mig men som gör det bara för att vara snälla?

Än idag finns det stunder som påminner om detta scenarie, trots att jag nu är hela 21 år fyllda. Än idag fortsätter jag i sådana situationer på samma linje, hoppas att de ska fatta utan att jag är elak. Hade hon gått i min klass idag hade varje stund tillsammans med henne känts som en uppoffring, jag skulle umgås med henne för att döva mitt dåliga samvete och inte av fri vilja - detta trots min något höga ålder! 

Större falskhet än så får man egentligen leta efter..  

Mår bra idag. För första gången på mycket länge känner jag mig som mig själv igen, som den Camilla jag en gång var. Har fått saker och ting gjort, sånt där jag tidigare inte orkat med, allt i en väldig fart och allt med ett leende på läpparna. Ingenting har varit jobbigt, ingenting har känts omöjligt och för en gångs skull känns allt bara bra. (Jag svor inte ens när jag insåg att den ena tvättmaskinen inte funkade!)
 
Klockan är mycket men fortfarande pigg. Men när jag väl kommer i säng ska jag somna med ett leende på läpparna..

Ser fram emot helgen - träffa världens bästa Louie som jag inte har sett på evigheter och sedan utgång på lördagkväll med mina Campus-stjärnor - kan det bli bättre?!

Nyss hemkommen från måndagsmiddagen hos Johanna. Tittade på Outsiders på kanal 5 där dagens avsnitt handlade om "Pony play". Underligare ting får man nog leta efter, eller snarare underligare människor. Hur kan man tända på att den ena partnen klär ut sig till häst och den andra ska agera ryttare/tränare?

Jo säkert sant; jag är vääääldigt pryd!



Han ska ha en glugg mellan tänderna, vara skelögd och ögonen ska sitta tätt ihop - då är han perfekt! Förmodligen bara jag och Johanna som inte har fattat det där..

Regn, regn, regn vilket har resulterat i en heldag framför tv:n. Ingen fest för min del ikväll, har helgbesök så blir bara bio. Däremot ska två andra muppar ut och göra Campus osäkert i afton men jag var ju ändå inte välkommen, eller hur var det?! Hoppas ni får en trevlig afton i alla fall och håll er borta från alla stygga pojkar! Haha.

Upp tidigt, bege sig ner till stan tillsammans med Johanna. Skulle ENDAST vara sällskap men slutade med att jag gjorde av med långt mer pengar än jag egentligen hade råd med. Resten av dagen ska det tvättas, städas och packas. Måste upp på vinden och hämta min stora resväska (Huu, denna läskiga vind!). Ikväll blir det filmkväll med Malin, Johanna och Lina. Vi ska värma upp inför morgondagen med Sällskapsresan, Snowroller. Oh yeah!

Nu ska jag sova och drömma om de vita backarna - det är där jag lägger all min fokus nu (samt på all tvätt som ska tvättas innan och allt som ska packas, puh!).

Vakna med huvudvärk samma dag som en tenta ska fixas är inte så bra va? D-dunk-d-dunk-d-dunk.. Som tur är (??!) börjar inte tentan förrän klockan två. En ipren eller två ska nog hinna verka innan dess.

Innan tentan ska ett skidmöte avklaras. Är egentligen en hel del som ska planeras innan söndag då vi beger oss mot vitare platser.
 

Håller tummarna för Malin som redan våndas med sin första tenta...

Är rastlös. Börjar snart klättra på väggarna. Daaah.. Vart ska jag ta vägen? Vad ska jag göra? Jo jag vet väl vad jag borde göra  - plugga vore väl det allra mest optimala vid ett sånt här tillfälle men NEJ TACK! Har fått nog av det där för idag.

Här är ett litet musik-klipp som Emelie spelade upp för mig för länge sedan och som jag av någon anledning kom och tänka på idag. Kan inte låta bli att gilla låten (oavsett texten) - så lyssna och njut!

Tenta på fredag.. fredag, fredag - denna fruktade men ack så underbara (efter klockan sju) fredag! Förstår inte hur jag ska ro detta i hamn eller hur jag överhuvudtaget NÅGONSIN ska kunna klara av detta. Hjärnan går verkligen på högvarv just nu men ändå verkar jag aldrig riktigt kunna nå ända fram till den där aha-upplevelsen jag så gärna vill nå.

I övrigt har jag drömt de mest märkliga drömmar i natt. Träffade en person med dubbla personligheter, en person som var två samtidigt - en så kallad 2in1! Förmodligen den mest perfekta personen i världen.. Drömde om det förflutna, om allt jag trodde var glömt. Sådant tycks jag inte ha så svårt för att komma ihåg (snarare att glömma) - men statistik är tydligen inget som mitt minne vill beblanda sig med överhuvudtaget.  

Suck...

Visserligen en bild från en tidigare tentavecka men känslan är densamma just nu!

Måndagmiddagen blev inställd. Fanns inte tid och förmodligen inte ork heller för att ordna en sådan idag. Nästa vecka blir det inte heller någon måndagsmiddag för om precis en vecka kommer vi befinna oss i snötäckta Sälen. Underbart? Visst - helt fantastiskt! Men visst känns det lite jobbigt att bara vara fyra dagar från skolan och missa hälften av den nya kursens (Logistik) föreläsningar. Hur vi ska ta igen detta är för mig näst intill en gåta, särskilt med tanke på att jag med nästan all säkerhet kommer att få göra en omtenta på den här s*tans statistik-kursen.
 

Då är det bekräftat; det finns något som liknar bibliotekssyndromet men som är något helt annat; dock har detta syndrom ännu inte fått något namn. Hur som helst är symtomen desamma som för bibliotekssyndromet; man säger märkliga saker som helt plötsligt blir hysteriskt roliga och sedan skrattar man något enormt utan att ha en aning om varför man skrattar eller vad det ens var som var så roligt. Skillnaden mellan bibliotekssyndromet och detta andra syndrom är att det även kan drabba de som inte är i närheten av ett bibliotek.

Detta syndrom drabbade mig, Lovisa och Johanna igårkväll när vi skulle gå och se Arn på bio. Helt plötsligt var det väldigt mycket som var hysteriskt roligt och jag antar att uppsynen av oss då vi gick gågatan fram någon gång efter elva på kvällen (efter bion) såg allt annat än nykter ut (bör poängteras att vi vid tillfället inte intagit en droppe alkohol eller något annat drogklassat preparat heller för den delen). Det vi kan konstatera är i alla fall att expediten på Videomix var en väldigt trevlig individ (även om han tyckte att jag nog hade gjort mig förtjänt av att kallas för satmara) och att Johanna och Lovisa kan bli Växjös nya stora våldtäktsmän(kvinnor kanske?) då de hade stora planer på att hoppa på två individer som kom ut från en restaurang (tydligen väldigt snygga sådana). För övrigt var väl Arn okej men inte mycket mer än så. Särskilt rolig var den väl kanske inte förutom att de gång på gång använde ordet "köttsligt umgänge" något som gjorde att åtminstone jag och Lovisa inte kunde hålla oss för skratt, för att inte tala om vad som hände då Arn skulle kyssa sin älskade och Lovisa utbrister (en ganska hög viskning) "Ojojoj, nu blir det snusk!". HAHA!

Nä nog om detta högst oseriösa prat. Folk som inte vet vem jag är kan tro att jag är en högst oseriös människa (hrm!). Därför är det väl bäst att tillägga att jag har spenderat hela fem timmar på biblioteket idag - högst ambitiöst med tanke på att det är söndag och knappast något som en oseriös människa skulle göra. (Sen kanske det egentligen inte bör tilläggas att jag inte gjorde mer än fyra uppgifter under denna tid men det är en annan sak!).

Precis dammsugit och dammtorkat golven i lägenheten (undrar vad mina närmsta grannar tycker om det egentligen). Jag vet - jag är helt enkelt otrolig! Nu kan jag med gott samvete krypa under täcket och sova.. ända fram till halv sju imorgon bitti! 

Natti Natti!  

Dagen har bestått av statistik-pluggande (såklart!). Kom fram till ett mycket intressant samband (må hända att det är ett linjärt samband?). Då statistikpluggandet ökar ökar även antalet svordomar. Med andra ord kanske jag borde hålla mig borta från statistik om jag ska lyckas uppfylla mitt nyårslöfte och svära mindre? Ojojoj vad det gnistrade till i mina ögon nu. Hehe.

Vaknade med ett ryck och jag kände din närvaro. Drömmen var så verklig, så läskigt verklig. Du var precis som jag hade kunnat förvänta mig; nonchalant som om ingenting hänt men ändå med det nervösa leendet på läpparna. Försökte bete mig även om närvaron av ilskan var stark. "Du är så feg, så jävla feg!" (usch; jag svär till och med i drömmarna).

Avskyr dig på många vis men samtidigt kan jag ibland inte låta blir att sakna dig. Sanningen är väl den att jag har ingen aning om HUR jag skulle ha reagerat om drömmen blev till verklighet. Hade jag ens orkat bry mig? 

Knäpp som jag är (Johanna påstår i alla fall det) fick jag ett ryck. Funderade ett ögonblick på om jag skulle låta mina väskor stå innanför dörren någon vecka eller om jag verkligen skulle orka packa upp allting redan ikväll. Äh, what the heck - lika bra att ta tag i det! Började med att plocka upp maten. Öppnade kylskåpet. Något slags ryck - tog ut det lilla som redan fanns i kylskåpet och torkade av samtliga hyllor och lådor - ordentligt! In med maten i det nya fräscha kylskåpet - mycket nöjd! Dags att packa upp kläderna. Började med att slänga ut de kläder som redan fanns i garderoben - fyllde två ica-kassar med kläder som åkte upp på vinden och resterande ligger nu prydligt i den nyutrensade garderoben. Mycket nöjd!

Efter det blev det en promenad till Willys där diverse saker inhandlades. En massa frukt blev det (måste ha C-vitaminer för att slippa fler sjukdomar!) och även laktosfri mjölk (nu ska det bli ordning och reda!).

Den friska luften rensade tankarna en aning. Nu ska här bli ordning och reda. Jag ska fixa det allt det här - så är det bara - och jag ska fixa det galant!
-   Jag ska klara denna jävla statistik (även om det just nu känns som en omöjlighet).
-   Jag ska INTE bli sjuk. (inte mer än min nuvarande förkylning) Så är det bara och jag skiter fullständigt i vad alla jävla infektioner säger.
-   Jag ska sluta vara så jävla pessimistisk som jag varit den sista tiden och uppskatta alla de små ljusglimtar som finns i mitt liv.
-   Jag ska sluta att svära så jävla mycket!

Där har ni mina nyårslöften i efterhand. Nu ska jag slå mig ner framför tv:n och njuta av att jag är tillbaka i Växjö!



Tack för mig!

Brast. Inte nu. Snälla inte nu. Orkar inte. Har inte tid. Snälla försvinn. Snälla kom tillbaka.  

Måste ta mig samman. Nu. Inga sjukdomar. Inte nu. Inga dumma tankar. Inte nu.

Måste ut. Bort härifrån. Promenix i sikte.