CAMILLA

Måndag. Lite plugg på förmiddagen, lunch, ytterligare lite plugg innan vi bestämde oss för att ta ledigt resten av dagen. Det man inte behöver göra idag kan man skjuta upp till morgondagen. Alltså, ledig tid - vad ska man tänkas hinna med då? Baka stod som första förslag men avfärdades med motiveringen att det snart är sommar och strand-dags. Ut och gå en runda i jakt på påskris var nästa förslag, men även detta avfärdades. Till slut bestämde jag mig för att ta lite egen Camilla-tid med bara mig själv, då det inte är alltför ofta det sker numera (möjligvis på tågen/bussen på helgerna vid pendlande). Satte mig på cykeln och trampade iväg utan någon egentlig riktning. Slutade med att jag hamnade mot Samarkand-hållet och när jag sedan cyklade hem hade jag plötsligt inhandlat ett par nya vårskor och två tröjor. Inte så bra för plånboken men väl så behövligt!

Man tänker bra när man cyklar, något som jag fick erfara idag. Varit i kontakt de sista dagarna med en person från förr, en person som har betytt enormt mycket och som har gjort ett avtryck som inte går att skaka av sig. Genast dyker en hel hop med gamla minnen upp, minnen från både bra och dåliga dagar. Minnen från en tid då allt var spännande, men också ovisst och tankarna var många. Jag visste så lite då, så lite om framtiden, så lite om vad jag ville göra, så lite om mina val. Nu sitter jag här flera år senare och kan titta tillbaka på en tid som har varit väldigt omtumlande, händelserik och på många sätt helt underbar. Blev det som jag hade tänkt mig? Knappast! Blev det som jag önskat? Kanske med en viss modifiering. För hade jag egentligen velat ha det på något annat vis? Kanske inte. Sanningen är alltid det bästa, hur rå och hård den än må vara. I ett svep blev någon som var väldigt betydelsefull plötsligt något helt okänd. Ibland tror jag att jag hatar, men det kan likväl vara en förväxling med saknad. Hur som helst - hur jag än vrider och vänder på det så kvarstår ändå samma faktum - gjort är gjort och nuet och framtiden är det som räknas! Livet är inte så dumt ändå.

Träning och Step är nu nästa punkt på schemat!

Tio dagar kvar nu, tio ynka dagar.. Kollade in lite bilder från fjolårets julafton. I år kommer dock julafton att bli lite annorlunda - givetvis ska den firas tillsammans med familjen och med farmor och farfar (det är det som är riktig jul!) men även ihop med Halmstadskusinerna. En jultomte ska vi dock ha - i annat fall kommer jag definitivt att sätta mig på tvären. Vad är en julafton utan tomten? Vad är en jul utan den där pirriga känslan (som uppkommer trots åldern!) då tomtefar knackar lite lätt på rutan och man ser honom vandra där ute i snön med sin lykta..?

Här har vi jultomten från år 2006. Av någon anledning hade tomte-far bestämt sig för att bli sponsrad av ICA Maxi Stormarknad Ronneby detta år. Dessutom var tomten otäckt lik min mor på rösten (som vid just detta tillfälle var tvungen att rycka in på jobbet). Någon vidare vacker tomte det här året var det inte (tomteluvan åkte av gång på gång), men så länge tomten faktiskt dyker upp hos oss ska jag inte klaga!

Usch.. Vad är jag för en vän egentligen? Och vad är du för en vän? En av mina äldsta och bästa vänner har gått och förlovat sig (för ett bra tag sedan antar jag!) och detta utan att berätta det för mig. Bajsunge! Haha. Hoppas verkligen att jag får en inbjudan till ditt bröllop (även om det nog ligger en bra bit in i framtiden..) och att jag då inte får höra även det flera veckor i efterhand. Hehe!

Ett stort grattis till Brattan och Henrik i alla fall! :)