CAMILLA

Tänk att vara hon som ingen ser, hon som aldrig får stå i centrum. Tänk att vara hon som bara sitter där, tittar och lyssnar men som aldrig märks. Tänk att vara hon som ständigt glöms bort, hon som ständigt bara är en skugga, en svans som bara följer med. Tänk att vara hon som ingen jätte gärna vill ha med, hon som får följa med enbart för att man ska slippa det dåliga samvetet. Tänk att vara hon som ingenting säger, hon som enbart svarar på frågor men som aldrig ställer en fråga tillbaka. Tänkte på det  - undrar om jag har varit som hon..

Tänk vilken tur vi har med sommarvädret i år! Vi behöver inte oroa oss för att få hudcancer, vi sparar pengar då vi slipper lägga ut pengar på dyra solkrämer, vi sparar ännu mer pengar då vi slipper inhandla solglasögon, vi behöver inte ha någon bikininojja för till stranden kommer vi aldrig i det här vädret ändå, vi slipper få en massa jobbig sand med oss hem efter en dag på stranden.. ja tänk vad lyckligt lottade vi är ändå!

Förrutom denna nyfunna positiva inställning kan bara min sinnesstämmning beskrivas med ett ord; trött! Faktum är att jag är dödstrött och känns som om jag lätt skulle kunna förvandlas till en liten Törnrosa och sova i hundra år. Hm, undrar om det hade kommit någon snygg prins och väckt mig också.. Inte så troligt nej! 

Eventuellt en sväng till lilla Josse idag (hoppas verkligen att jag kan hålla mig vaken tills dess). Ha det bra gott folk!

 

Tankarna är många men orden är få.. Tänk om jag kunde vara likadan i alla andra avseenden - tänka mycket på finansieringen och hålla tyst när det gäller allt annat svammel. Hm!

Japp, bara att inse - jag är en dålig människa!

Vet inte vad detta inlägg ska handla om, vad jag ska skriva.. Kände bara att jag behövde skriva något men vad detta något är vet jag inte riktigt. Antagligen kommer detta inlägg att handla om något som är precis lika meningslöst som allt annat jag skriver här. Fast å andra sidan, vem bestämmer egentligen vad som är meningslöst? Det som är meningslöst för någon kan vara extremt betydelsefullt för mig. Ett ord, en blick, en klapp, en kram, allt sådant som egentligen är otroligt litet kan för någon annan ha stor betydelse. Är det så det är för mig, har obetydelsefulla saker plötsligt blivit betydelsefulla? Har allt ändrats? Är jag plötsligt i behov av något som jag har gömt mig för? Och allt det andra, är det borta? Så plötsligt? Är det möjligt? Trots att det lilla var väldigt betydelsefullt? Kanske ska dricka lite kaffe så jag vaknar upp ur mina dagdrömmar..

Jaha, då var ännu ett blogg-inlägg skrivet och precis som jag trodde blev det lika meningslöst som alla andra.. Dags för kaffe!