CAMILLA

Jag vet att du skulle göra det av kärlek, för att du bryr dig, du skulle göra det av omtanke till mig men snälla du får inte! Jag skulle aldrig klara det, jag skulle skämmas ihjäl, aldrig mer våga sätta min fot där - Aldrig! Jag skulle gruva mig för det här i all evighet, skulle hata mig själv något enormt. Så snälla säg inget, håll bara tyst. Ibland är det faktiskt bättre att bita ihop, le ett falskt leende och låtsas som om allt gick förbi helt obemärkt. Vill du vara min vän, vill du hjälpa mig - snälla försvara mig då inte! Sitt brevid mig, le lika falskt som jag gör och låtsas som ingenting har hänt - ignorera och stäng av fullständigt!

Gör det för min skull - jag gör det för både deras och min egen..

Tankar som rör helgen; ledighet, hemresa, festa, träffa vänner, familjen, släkten, sova..

Men vänta lite, det är ju faktiskt påsk också! Ni vet, då man ska dra fram påskpynt, bli tilldelad en skattkarta och ge sig ut på påskägg-jakt, klä ut sig till påskkärring m.m. Var är allt prat om det? Vi ska ju längta efter påskharen och leta fram våra färgglada påskkärringskläder - eller?

Antar att vi har blivit för gamla för det också trots att jag för ett antal år sedan lovade mig själv att jag aldrig skulle bli FÖR gammal. Inte för att jag inte tänkt fira påsk i år, för det ska jag, bara det att jag inte längre längtar efter de sakerna som jag en gång gjorde. Tiden går och människor förändras trots att man en gång sa att man aldrig skulle göra det!

Musik har en förmåga att trollförbinda mig på ett sätt som nästan är otäckt. En liten låt och sen befinner jag mig i en helt annan värld. Känslor, minnen, ord - allt kommer tillbaka! I brist på annat att göra (med andra ord, då jag egentligen skulle pluggat) gick jag igenom min dator och hittade en gammal spelningslista. Innehåller låtar som jag aldrig lyssnar på numera. Så just nu är det Vår/Sommar2006 för min del och jag befinner mig inte alls i min lilla lägenhet i Växjö utan någon helt annanstans. 

Vi ses igen när musiken tystnar, då landar jag förhoppningsvis i verkligheten igen..

Du var ensam på en färd någonstans
Du söker efter vad?
Leta länge utan finna svar
på jordens alla hav

Det är tydligen inte bara barn som vill bli grattade på sin födelesedag utan även fullvuxna människor kan bli besvikna då en väntad grattis-hälsning aldrig dyker upp. Tydligen trodde de att jag hade glömt igår, eller åtminstone struntat i det. Först sent på kvällen upptäckte de att jag hade försökt att ringa och idag på förmiddagen upptäcktes även smset som jag skickade igår.

"Hon hade skickat ett sms igår!" "Tack för att du ringde!"

Klart att jag gjorde!

Mamma har varit på en kurs som gick ut på att man ska få en mer positiv syn på livet. Hon ringde för en liten stund sedan och då berättade jag att tentan börjar närma sig och att jag definitivt inte har studerat (!!) i den mängden jag borde. Dessutom har föreläsaren berättat och så mycket som 97% har kuggat på tentan tidigare. Vad blev då min positiva mammas svar? "Men du får ju tänka positivt, det är ju ändå 3% som klarar det!". Tack Mamma, nu känns det ju mycket lättare! Hm!

"Om du inte vet vad du ska välja måste du vända på det hela och bortse från hindrena. Om du visste vad du skulle välja - vad hade du då valt?". Ja du Mamma.. Mycket kloka ord! (Undrar om föreläsaren gav samtliga kursdeltagare en hjärntvättning?!)


Vet inte hur jag ska göra med någonting. Känner mig inträngd i ett hörn som jag inte vet hur jag ska komma ur. Men förhoppningsvis ordnar det sig, som alltid! Undrar om Camilla är ett annat ord för korkad?

Jag vill bara ha dig här nu, ge dig en kram och får dig att förstå hur underbar du är. Du är inte alls ful, du är inte alls äcklig – du är världens bästa, min favorit ju! Om du bara kunde se din egen spegelbild med mina ögon, då skulle du se någon vars utstrålning överskuggar alla andra och vars hjärta är det renaste och finaste som finns. Känner mig så maktlös, vet inte vad jag ska göra. Allt det här tar kraft från mig också, kan inte sluta tänka på dig. Du får inte försvinna, aldrig någonsin! Du är en av de viktigaste människorna i mitt liv, utan dig är jag halv. Hör av dig, vilken tid på dygnet du vill - natt som dag!

Inte kan man väl tro att framgång kommer av sig själv? Inte kan man väl tro att alla ens drömmar ska slå in medan man bara sitter och kollar på tv utan att göra något? Inte kan man väl tro att livet ska vara lätt?

Alla har vi drömmar, drömmar om att bli någon eller något. Det finns de som har sina drömmar klara för sig, som kämpar för kung och fosterland för att nå till sina drömmars mål. Det finns de som faktiskt har det mesta serverat på silverfat, men dessa är ofta ovanliga undantag. Det finns de som kanske inte riktigt har klart för sig var de vill hamna i livet men som ändå gör så gott de kan för stunden för att göra det bästa möjliga av livet. Och så finns det de vars liv går ut på "mycket snack men liten verkstad". Du vet vad du  vill bli, du vet vad du måste göra för att nå dit men ändå finns uttrycket "jag orkar inte" hela tiden där. Jag vet, jag ska inte säga så mycket jag heller. Jag pluggar definitivt inte i den mängden jag borde. Men det gjorde jag när jag var som du! Och även om jag inte pluggar så mycket som jag borde just nu så pluggar jag ändå oändligt mycket mer än vad du gör. Du säger att du aldrig ska bli som hon! Sorry - det är just där du kommer att hamna som det ser ut just nu. Och det värsta är att du inte tycks se det. Imorgon då! Jo visst, detta ständiga imorgon.. Imorgon ska jag skärpa mig, imorgon ska det bli ordning. Vakna upp och ta tag i ditt liv idag istället!

Livet fixar sig inte av sig själv - endast DU kan göra att dina drömmar slår in. Frågan är hur mycket du är beredd att kämpa för dina drömmars mål..??

Ibland vill man bara tillbaka till den tiden då man var liten. Allt var svart eller vitt, gott eller ont, rätt eller fel - det fanns inga mellanting! Det fanns botemedel för all ondska, nämligen mammas trygga famn, den kunde bota allt! Önskar ibland att jag kunde krypa upp i mammas knä så hon kunde stryka mig lite över håret och göra allt bra igen. Vagga mig lite fram och tillbaka, kanske läsa en saga och få mina snyftningar att dö ut.

Men nu är det inte så.. Livet består av flera mellanting och en kram från mamma gör inte att problemen försvinner. Vi är vuxna nu - så är det! Vi förväntas kunna ta hand om oss själva utan hjälp från våra föräldrar. Vi har nått till den punkten då vi är självständiga individer, flytt från hemmets trygga plats för att söka efter ett annat liv på en annan plats, vårt egna liv! Visst är det läskigt ibland, visst kan det ibland kännas svårt men samtidigt är det ändå ett nödvändigt steg som vi många längtat efter att få ta. Vi kan om vi vill och vi kan så mycket mer än vi tror!