Mitt drömboende

Mamma ringde precis och läste upp en liten text som jag skrev någon gång på lågstadiet..

"Mitt drömboende. Jag skulle bo i ett stort hus. Mitt rum skulle vara det största rummet i huset. Jag skulle ha en stor säng med en himmel ovanför. Det skulle finnas en stor matsal med ett stort bord och 20 stolar. Jag skulle ha en egen pool. Det skulle finnas ett stort tv-rum med 2 soffor och 2 tv-apparater. Min lillebror skulle ha sitt rum i garaget."

Om drömmen slagit in? Njaa.. Just nu bor jag i en studentlägenhet på 25 kvadrat, någon himmelsäng har jag inte (och vill för övrigt inte ha någon heller!), äger inget matbord överhuvudtaget (antar att mini tv-bord inte räknas) och någon pool har jag då absolut inte! Äger visserligen en soffa och en tv - men det är väl allt! Hur är det då med Lillebror? Nja, visserligen har han sitt rum i källaren hemma i Ronneby men dock inte i anslutning till garaget så inte ens den önskan slog in.. Hehe!

Vilsen hjälper en vilsen

I teorin är det lätt det finns någon för alla
men vilken nöt tror på det?
När man är brutna som vi var
krävs det inte mycket stöd för att man ska luta sig mot den man älskar,
men vi var fel redan från start.

Åh Ljug! Ljug och kyss mig hårt en sista gång.
Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var;
världens bästa djävla flirt och sommarens sista smak.

Som idé var vi bra,
en vilsen hjälper en vilsen.
Det kan bli värre än det var.
Inga hårda ord,
ingen ånger eller nåt sånt vi gav det allt vi kunde ge.
Och älskling allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid.



Hoppas på en glimt, bara en liten glimt hade räckt, ett hej också kanske. Jag är en mycket dålig människa..

jag är fast

Okej, jag ger mig och bekänner; jag är fast! Jag lägger min vilja åt sidan och inser att jag är besegrad. Jag är.. ja jag är.. ja vad kallas det egentligen för? Körd? Hehe!


Allmänt förvirrad

Ibland tror jag faktiskt på fullt allvar att jag är knäpp. Jag kan själv inte förstå vad det är jag sysslar med. Jag vill, jag saknar, jag längtar, jag tänker och jag tror.. Men ändå når jag många gånger en punkt då jag inte vill någonting överhuvudtaget längre - jag vill inte annat än att vara ifred, vill sluta tänka!

Förvirrad är nog vad jag är - förvirrad till max!


Wishes

Careful what you wish for cause you just might get it all..


Bloggoholic

Jag: - Hej, mitt namn är Camilla och jag är bloggoholic..
Alla: Hej Camilla!

Gud vad skönt det känns att komma ut ur garderoben och verkligen bekänna detta..


Ovisshet

Framtiden är oviss - så väldans oviss. Snart är det dags att välja, att ta ställning. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Vilken fördjupning i utbildningen ska jag välja? Hur många år ska jag läsa? Var vill jag läsa någonstans? Utomlands? Vågar jag det? Vill jag våga? Vart har jag tänkt ta vägen efter de här åren?

Och allt annat - hur ska jag göra med det? En lång mörk tunnel med ett ljus som är så långt borta att chansen att ens nå dit är näst intill obefintlig. Är det då verkligen värt att ens försöka eller är det bättre att bara dödsförklara det hela i ett tidigt skede och lägga ner det?

Hur ska man orka kämpa för något om man inte ens vet vad man vill kämpa för?


Rikt liv eller inget liv alls?

Om man skriver flera blogginlägg på en dag - är det ett tecken på att man har ett rikt liv där det händer mycket och därmed har mycket att skriva om eller är det ett tecken på att man inte har något liv alls och därmed inte har mycket annat att göra än att blogga?

Hm, hur som helst ligger jag nog i riskzonen...  

Kris?

Kan man komma in i en 30-årskris redan innan man fyllt 21? Shiiit..

Förändrad

Hittade en viss person bland alla vimmelbilder från Karlskrona, någon långt bortifrån. Märkligt vad folk kan förändras på bara något år. En helt annan människa, så främmande men ändå så välkänd. Så förändrad men ändå så.. ja vad ska man säga egentligen?! Tydligen går livet vidare med eller utan mig..

Men som en klok person sa; Kolla in Campusfestbilder från förra hösten och upptäck att inte ens tiden på Campus stå stilla!


Kan det bli mycket bättre?

Jag gillar nudlar. Nudlar är gott, nudlar är billigt, nudlar är enkelt och nudlar går snabbt.. Kan det bli mycket bättre? Förstår inte vad alla ska klaga om.. ;)


Förvirrad

..minst sagt..


..men jag räddade i alla fall flugan!


Eller är det just det det gör?

Funderat, funderat väldigt mycket sista tiden. Vet inte riktigt vart jag är på väg, det enda jag vet är att jag tror att jag håller på att fastna i något som egentligen tillhör min fasa. Om detta är något bra eller dåligt är jag dock inte i tillstånd till att avgöra. Ibland känns allt bra men så fort lite distans nås är allt helt plötsligt annorlunda. Det går ju inte eller är det just det det gör?


Tack för en lagom ansträngande biokväll!

Veckans ord

En bokhandel, flera.. boklådor! Jo, det är sant..

Alltid lär man sig något nytt!


Annorlunda.

Allt är annorlunda nu. Ja allt är verkligen annorlunda. Men det hade kunnat vara ännu mer annorlunda, ett helt annorlunda liv. Inget av det här hade existerat om det där andra hade existerat forfarande och inte heller om det aldrig hade existerat överhuvudtaget.  

Man glömmer, man glömmer så mycket med åren. Men ibland behövs det inte mer än ett litet tecken, en bild eller en ton för att minnena ska bli levande. Man minns, man fattar hur allt kunde ha varit, allt man hade fått vara med om och allt man hade gått miste om.
 
Annorlunda hade det varit och annorlunda är det nu - Annorlunda är bra och annorlunda är nog jag.

Prövningar

Ja vad ska man säga..

.. en olycka kommer sällan ensam kanske?! HAHA!

Jag??!

Shit, shit, shit.. vad ger jag mig in på egentligen?

Hjälp.

Vad säger man? Vad gör man? Hur uppträder man? Som vanligt? Men ingenting är ju som vanligt längre.. Jag är rädd, jag är skakis. Hjälp!



uppdaterad..
Skönt att bli av med allt och bara bli fri. Nu finns bara jag här och inget som är du!

Livets vägar..

Ibland undrar man om det perfekta verkligen är perfekt. Hur kunde det som var förevigt helt plötsligt ta slut? Och hur kunde det som är bland det mest underbara som finns helt plötsligt börja knaka i fogarna? Hur kommer det sig att det som tidigare var ett helt klart nej plötsligt blivit ett ja, om än ett tvekande sådant? Hur kommer det sig att man helt plötsligt vill något som man absolut inte ville tidigare och detta mest på grund av att det nu är försent?

Livet tar sina vändningar - oväntade sådana - helt klart! Ändå blir man lika förvånad, lika tom, lika frågande när det som man trodde aaaaldrig skulle hända helt plötsligt skett.

Antar att man aldrig upphör att förvånas av livets vägar..




Okej, Camilla är djup och filosofisk - ett säkert bevis på trötthet! Godnatt..

-

Vägg. Dunk, Aj. Vaken. Hjälp.

Tidigare inlägg Nyare inlägg