CAMILLA

Var det så här det skulle vara? Var det verkligen detta som var tänkt? Jag trodde att jag visste vad jag ville, trodde att jag hade klart för mig vad mitt mål skulle vara, hur mitt liv skulle se ut och vilka som skulle ingå i det livet. Mitt liv skulle vara som en saga där som i alla sagor finns ett nästan förutbestämt slut och där alla (åtminstone alla goda) i slutänden får leva lyckliga i alla sina dar. Jag trodde jag visste vad som behövde göras, jag trodde jag visste.. Men plötsligt ändrades spelreglerna och ingenting blev som planerat. Liksom fia med knuff så spelades vissa ut under spelets gång och plötsligt var det som om jag inte hade något val, jag hade försatt mig i en situation där det inte längre fanns någon återvändo.

Jag vill strunta i allt, jag vill inget hellre än att ta tag i mitt liv, jag vill hoppa av, jag vill inget annat än att fortsätta, jag vill stanna kvar, jag vill inget annat än att försvinna härifrån, jag vill inte ha med det förflutna att göra, jag vill fläta ihop det förflutna med framtiden. Jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill... Detta ständiga pendlande - jag vet ingenting längre..


Bör väl också tillägga; Känn er INTE träffade! Texten är generell och gäller inte någon speciell händelse - inga missförstånd tack!