CAMILLA

Hittade ett gammalt dagboksinlägg. Det fina (eller hemska) med gamla dagboksinlägg är att minnena blir så levande, jag minns precis känslan då jag skrev detta. Det är läskigt, skrämmande men ändå fint på något vis.

"Ibland tror jag att det är just det jag absolut vill och sen när det väl inträffat, och jag inte längre kan göra något åt det, märker jag att det var exakt så som jag hade det från början som jag ville ha det. Plötsligt raseras muren mellan mig och verkligheten och plötsligt börjar jag förstå även om det nu är alldeles försent för att göra något åt det. Snigel? Ja, kanske ändå.. Nu har jag svårt att släppa det ur tankarna. Plågar hela tiden mig själv genom att hålla mig uppdaterad istället för att bara släppa. Blundat länge men någon gång måste jag öppna ögonen och att det då är försent beror endast på en person - nämligen mig själv!"


Väntar samtal från jourläkaren.. väntar och väntar..