CAMILLA

Promenaden ikväll var stärkande. Skönt med frisk luft, lite prat om ditt och datt och en del skratt som vanligt. Nu blir det nog sängen för imorgon är det bara en sak som gäller - plugg! Lite träning ska jag också försöka att få in faktiskt.

Och imorgon beger sig Brattan iväg från detta vinter(?)land. Inte alls avundsjuk.. Jag ska ju till Stöten och åka skidor med 4 stjärnor - vad mer kan man begära?!

Ändras tidsperspektivet när man blir äldre? Måste vara så.. Tiden går så fort numera, betydligt fortare än vad den gjorde när man var liten. Snart var förr en hel evighet! För att inte tala om hur lång en hel vecka var, eller hur långt det var till nästa lov. Hjälp - tiden bara sniglade förbi!

Numera går dagarna av sig själv. Man hinner aldrig så mycket som man vill hinna. "Måste ju börja söka sommarjobb för snart är det ju sommar". Jo just det, bara ett halvår kvar eller något sådant.

Inte undra på att man tyckte att "snart" var en evighet när man var liten.. 

Vill du uppfylla alla dina nyårslöften? Ha en skinande ren lägenhet, ut och gå varje dag, laga mat efter recept m.m. men du har inte orken till att fixa allt det där? Jag har ett tips - börja plugga! Varenda gång du ska sätta dig ner och läsa den där ekonomiboken så känner du plötsligt ett omedelbart sug efter att göra något annat. Eftersom du inte har rätt att göra något roligt (då infinner ju sig en stark känsla av dåligt samvete) så utför man istället glatt de där sysslorna som man annars inte orkar eller har någon lust med - bara för att slippa plugga! 

Det var allt för mig.. dags att återgå till mitt bokslut, eller kanske skulle gå ut med soporna och kolla om det finns några lediga tvätttider först? Jaha, då var vi där igen! Se - det funkar! 

Ett ord, ett ord tillbaka, två ord, två ord tillbaka. Rösterna höjs, stämman blir vassare, klick! Tomhet, förvirring, klump i halsen. Vad hände? Inte vi också, inte vi! Det var inte meningen att det skulle gå så - vi skulle aldrig bli sådana, möjligtvis alla andra, men aldrig vi! Ett förlåt var dock allt som behövdes, ett streck över allt.

Ett bråk kan många gånger stoppas, oftast är ett förlåt allt som behövs, ett streck över allt. Men vad händer om det inte är nog? Bråket lägger sig visserligen men ett sår som aldrig skulle finnas har plötsligt blottats. Chocken blev stor, tankarna många. Ta min hand igen - släpp den aldrig - vi klarar det här precis som vi alltid gjort!

Det finns ett litet litet ord
ej mycket använt på vår jort
den hindrar tårar, lindrar gråt.
Detta lilla ord är förlåt!

Människor som man tycker om försvinner så lätt.. Inser det mer och mer för varje dag som går. När man var liten hade man sin bästa vän, "vi ska vara bästisar för alltid!". Att "för alltid" endast innebar ett par år förstod man inte då.

Livet förändras ständigt och vi med det. Vi växer ifrån varandra, skaffar nya erfarenheter, nya intressen och en dag vaknar man upp och inser att ingenting är som förr. Visst kan det kännas ledsamt och tråkigt ibland men samtidigt dyker mycket nytt och roligt upp på vägen. Livet är kort - Visst kan du få drömma dig bort i minnena ibland men se framförallt till att njuta av nuet och det som finns i ditt liv just nu. Du vet aldrig när det försvinner..

Ibland växer man ifrån varandra, man kan till och med växa ifrån de som man trodde skulle finnas där för alltid. En dag vaknar man upp och inser att man inte har kul ihop längre, att man inte har något gemensamt och att man mest umgås för att man känner att man måste och egentligen inte för att man vill. Att komma till insikt med detta är en väldigt hemsk känsla. Den trygga plattform som finns under en försvinner och plötsligt står man där ensam, utan att något egentligen har hänt.

En varningssignal är förmodligen när man endast pratar om det som varit förr i tiden när man träffas. Man skaffar sig inga nya minnen utan hela tiden pratar man om det som varit förr, "kommer du ihåg då...".


Vissa är redan borta, andra är på väg. Snälla förvinn inte, du är en av de bästa som finns i mitt liv!

Varifrån kommer alla dessa drömmar om de här personerna? Varför om de här personerna som är så långt härifrån som man kan vara och varför just nu? Trivs jätte bra här och ändå har jag vaknat upp varje morgon i flera veckors tid med en stark känsla av att vara på fel plats. Samma morgon är det samma procedur, vaknar upp panikslagen och undrar var sjutton jag är någonstans! "Var är jag och vad sjutton gör jag här?!" Som tur är brukar de där obehagkänslorna släppa ganska snart när jag inser att jag befinner mig i min egna lägenhet i Växjö och att allt faktiskt är som det ska.

Men ändå, drömmarna om de där personerna långt härifrån, varför kommer de just nu? Om och om igen samma dröm! Och varenda gång blir jag lika förvånad i drömmen. Allt känns så verkligt, så äkta. Det är därför jag är så förvirrad varje morgon då klockan ringer. Vet inte vad som hänt, om det hänt något eller om allt endast var en dröm. Händer ju så mycket här i Växjö, varför drömmer jag inte om det istället? Nej istället utspelar sig drömmarna på en plats långt härifrån. Jag minns inte allt i drömmen, minns små detaljer, små ord, känslan, men inte så mycket mer än så. Känslan är starkast!

Först känslan av glädje, blicken på fotot, orden, känslan av obehag och sedan ryggen som försvinner.

Men det som utspelar sig i drömmen är inte det minsta verklighetstroget. Det kunde kanske varit det men det är det inte och det har det aldrig varit heller. Det vet jag alldeles säkert! Ändå är känslorna kring drömmen väldigt starka.