En vecka i det fria
Vardag i en bubbla
Fortsatt permission från neo, skönt på sätt och vis - att de fortsätter att ha koll på vår lilla skatt. Dagarna rullar på utan att vi får speciellt mycket gjort. Ska vi iväg någonstans så ska det helst ske mellan måltiderna, och helst efter medicinen är tagen. Magont och skrik? Jaha, där sprack det. Vi tar det imorgon istället.
Inte klokt egentligen - lilltjejen kan varken gå eller krypa ännu men oj vad hon stökar ner. Hennes saker är precis överallt och jag som egentligen är snudd på pedantisk låter det vara. På något vis tycker jag ändå att det är lite fint, att hon tar så stor plats. Vi myser mycket. Övar på att gå på barnvagnspromenader. Övar på att åka bil. Trugar i henne mat. Kör en liten dans genom huset i försök att få magontet att släppa. Eller sitter jag och Niklas helt förtrollade och bara tittar på henne. För att vi kan. För att det bara för någon vecka sedan inte var en självklarhet.
Borta bra men hemma bäst
Jodå, vi är hemma och har varit det sedan i torsdagskväll. Så otroligt skönt samtidigt som det har tagit lite tid att vänja sig. Midsommarafton firade vi hemma hos Johan och Amanda ett kvarter bort, och ska jag vara helt ärlig så kände jag mig mest skrämd av allt folk och den höga ljudvolymen till en början - som en innekatt som trycker sig längs med husväggen när den har sprungit ut. Antar att det kan bli så efter att ha varit mer eller mindre inspärrad under 2,5 vecka. Jag och Tilde vandrade mellan firandet och hemmet under dagen, och efter ett tag började jag känna mig som vanligt igen och hade en väldigt fin midsommarafton med god mat och trevligt sällskap.
Vi börjar sakta men säkert komma in i lite rutiner. Just nu är vi bara hemma på permission, men med lite tur blir vi utskrivna imorgon då vi ska på återbesök på neo. Tilde är världens goaste och vi ägnar en stor del av dagarna åt att bara mysa. Och komma i kapp. Jag tror inte att ni kan ana hur mycket tvätt det bildas på 2,5 vecka. Hur dammigt det kan bli. Hur mycket post det kan komma. Hur mycket gräset hinner växa. För att inte tala om ogräset. Och så säger de "sov när bebisen sover". Det spelar ingen roll att jag i dagsläget snittar tre timmars sömn per natt - det går bara inte att koppla av innan vi har kommit ikapp lite mer. Det är märkligt det där med hur sömnen ändras. I natt har jag sovit fyra timmar och känner mig extremt utvilad. Bakslag kanske kommer ikväll.
Midsommardagen var varm - för varm tyckte Tilde. Vi spenderade därför dagen inspärrade hemma med full fläkt på. På kvällen blev det grillning ute i sommarstugan på Aspan tillsammans med familjen. Tilde fick träffa gammelfarmor, eller "farmor Helena" som hon hellre vill kallas. Idag har Tildes farmor varit på besök. Så skönt att få vara i en vanlig bebisbubbla.
Prover
Igår hade lilltjejen en jobbig dag med mycket provtagningar och stick. För att inte tala om den där otäcka mössan som kliar (som ska hålla kanylen på plats).
MEN förhoppningsvis utmynnar det hela i att vi kan åka hem på permission idag. Håll tummarna! Mössan är åtminstone borttagen igen, liten tumme upp ifrån Tilde.
Första turen i vrålåket
Idag fyller prinsessan två veckor. Konstigt det där, jag kan på ett sätt inte fatta att hon redan är två veckor för jag blir fortfarande lika förundrad när jag tittar på henne - och samtidigt kan jag inte fatta hur vi någonsin har kunnat leva utan henne. Vi är kvar på neo, men reder oss ganska mycket själva. Både i förrgår och igår tog vi en promenad med vagnen runt sjukhuset - stolta föräldrar och en liten tjej som var väldigt skeptisk till en början men som sedan somnade gott. Snart kanske vi kan få till en Hasslöpromenad också.
Neo
Jo, vi är fortfarande kvar på neo - vet att det är många som undrar. Men det har gått framåt. Lilltjejen har blivit av med nästan alla slangar och sladdar, och bor numera i samma rum som sina föräldrar. Skönt! Idag fick hon sitt första bad och njöt verkligen av det. Lite utredningar kvarstår, men vi hoppas på att få åka hem om ett par dar - åtminstone på permission.
Man tappar fullständigt tid och rum här, och jag kan inte fatta att jag inte har varit hemma på 1,5 vecka. Men vi börjar längta hem, även om det är en enorm trygghet att vara här med all fantastisk personal som håller koll på det viktigaste vi har. Längtar efter att kunna sätta sig ute på altanen i solen och kanske till och med ge sig ut på en promenad. Att kunna välja vilka kläder jag vill ur min garderob, och inte behöva nöja mig med det som Niklas har tagit hit. Att kunna laga mat i vårt egna kök och sova i våra egna sängar. Men precis just nu när den nybadade tjejen sover i min famn, så är jag mer än nöjd med det. Vi tar en dag i taget.
Tilde.
Ibland talar tystnaden för sig själv. I tisdags kväll kom äntligen vår lilla tjej. Vårt lilla hjärta. Vår lilla Tilde.
Har varit omtumlande och känsloladdade dagar. Komplett lycka blandad med enorm oro. Ett påslag hormoner på det, samt ett snitt som gör att kroppen är nedsatt - ja ett litet känslomässigt kaos.
Vi befinner oss just nu i en bebisbubbla. Tänk att man kan bli så otroligt förälskad i en liten människa att man timvis bara kan sitta och beundra henne, vara helt fascinerad av varje min hon gör och att hon kan vara så... Perfekt! Men det finns en liten skillnad från vår bebisbubbla och den som många andra går in i - vår innehåller också en hel del slangar, sladdar, kurvor som piper, provtagning och koll på blodsocker. Vi ligger nämligen inne på neo fortfarande på grund av att världens finaste tjej har lågt blodsocker. Två steg fram, ett steg bak. Vi tar en dag i sänder med delmål - och idag har vi en bra dag. Ser fram emot dagen då vi inte har ett helt garnnystan i famnen utan bara vår lilla Skrutt. Den kommer nog snart. Hoppas vi.
Nationaldagen
Ännu en varm och solig dag, och dessutom nationaldagen. Idag är det många lediga och det märks hemma hos oss på Tempelvägen - överallt hör man gräsklippare, högtryckstvättar och dammsugare (i båtar och bilar) dåna. Sambon jobbar dock idag trots att det är röd dag, så hemma hos oss råder lugnet. Jag har till och med gått ner så mycket i varv nu att jag kan njuta av en bok i skuggan. Sker bara vid semestertider, annars brukar jag bli för rastlös.
Gårdagen bjöd på en riktig mysdag. En promenix med Jennie och Lovis, häng på altanen, en promenad till Garpahamnen med Sambon där vi även passade på att ta en glass på caféet, och besök av Lina. Efter kvällens vattning var det så lugnt och stilla ute.
C: Det är egentligen perfekt båtväder ute.
N: Är det? Men vad är klockan då? Blir det inte för sent? Orkar vi?
Men iväg kom vi och oj vilken fin kväll. Inte blev den sämre av att Sambon slog personbästa med att få upp en jätteabborre på 1,56 kg. Han somnade lycklig igårkväll. Man ska alltid tillfället i akt. Och om ni undrar så simmar jätteborren fortfarande runt i det blå.
Skugga
Nej, ingen bebis ännu. Vet att det är många som väntar, men jag lovar att jag är den som tycker att väntan är värst.
Sitter på altanen just nu under vårt nya solsegel, en mycket bra investering under gårdagen. Bakade lite kakor också under gårdagen, så nu är frysen välfylld igen. Gällde att passa på igår när det var lite svalare.
En tidig högsommar
Ännu en mycket varm och solig dag. Det är inte utan att man undrar hur resten av sommaren ska bli, om vi nu "förbrukar" våra sommardagar och har en sommar med regn och rusk att se fram emot sedan. Men nej, nu ska jag inte vara negativ.
Igår köpte jag med mig en liter jordgubbar (svenska såklart) och tog lille bilen (utan AC) till sommarstugan på Aspan. Där fläktade det åtminstone lite, så blev en lugn och skön dag i skuggan på altanen. På kvällen blev det en liten tur med båten i solnedgången. Härligt! Nytt för i år är att båten har fått en båtplats i havet. Sambon är nöjd, och jag är minst lika nöjd över det faktum att vi slipper ha båten stående på uppfarten hela sommaren.
Idag ska vi åka och köpa ett solsegel. Har tidigare aldrig tänkt tanken på att vi skulle behöva ett sådant, men som höggravid i högsommarvärme så söker jag skugga - och en stor del av dagen har vi ingen sådan på altanen. I övrigt går vi nog ännu en lat dag till mötes. Man orkar inte göra så mycket vettigt i denna värme. Gräsmattan har blivit brun på grund av avsaknaden av regn, men det får helt enkelt vara.
42
Då går vi in i vecka 42 också och testar på hur det är. Skönt med fredag idag i alla fall, så jag får lite sällskap av Sambon i helgen. I onsdags tog jag tag i operation utrensning av vår lilla redskapsbod. Så fint som det är där inne nu har det nog inte varit sedan boden var helt ny. Igår var det olidligt varmt. Termometern visade trettio grader i skuggan på altanen. Stängde igen hela huset och satt inne i soffan och kippade efter luft. Ungefär. Nu får det gärna komma ett par svalare dagar, gärna med regn. Eller så får Liten ta och komma nu. Kanske hellre det sistnämnda.
Blev i alla fall en tur till Ronneby igår för att träffa Mamma. En lunch på Café Mandeltårtan, där det fläktade skönt i skuggan, följt av en glass och promenad i Brunnsparken där rhododendronbuskarna blommade för fullt. Lite planering inför Lillebrors student. Det ser mer och mer mörkt ut gällande att jag kommer att kunna närvara på hans stora dag. Känns trist.
Ha en fin helg på er!
Juni
Det har varit ett antal riktigt varma dagar och de fortsätter. Jag brukar inte klaga på värmen, men det är verkligen jobbigt att vara höggravid i stekande sommarhetta. Jag avundas inte dem som väntar barn i slutet av augusti och som därmed ska gå runt som svettiga flodhästar hela sommaren. Märker att jag tål betydligt mindre värme än exempelvis Sambon - men nu kan det helt omöjligt vara långt kvar. Lite mer än en vecka till sista datum.
Igår fick jag nog och bestämde mig för att måla hussockeln på framsidan också - flytt av stenar, utgrävning, tvätt av grunden och till slut målning. Så nu är det där sommarprojektet gjort! Eller i alla fall min del. Sambons del med att lägga sten kvarstår. Tog åter igen en tur till Plantriket och bytte ut alla överväxta penséer. Visst, de skulle klara sig någon vecka till - men vem vet om jag har tid att plantera då. Jag har varit och köpt blommor näst intill varje dag under ledigheten, men nu får det faktiskt vara slut på det. Det får räcka med att ta hand om de växter som jag redan har köpt hem.
Har haft en jobbig och varm natt. Somnade vid midnatt och vaknade sedan urpigg klockan tre. Efter ett par sömnlösa timmar så gick jag till slut upp och åt frukost vid halv sex. Det här med att kroppen förbereder sig inför vakna nätter, vore det inte bättre att faktiskt sova då? Nu har jag i alla fall sovit någon timme. Så vad händer idag? Jag har några småprojekt att sysselsätta mig med på att-göra-listan. Men den där listan blir allt kortare. Behöver tips! Har läst på om betonggjutning, men att åka iväg och köpa en betongsäck på 25 kg är nog inte helt optimalt va?
