Borta bra men hemma bäst
Jodå, vi är hemma och har varit det sedan i torsdagskväll. Så otroligt skönt samtidigt som det har tagit lite tid att vänja sig. Midsommarafton firade vi hemma hos Johan och Amanda ett kvarter bort, och ska jag vara helt ärlig så kände jag mig mest skrämd av allt folk och den höga ljudvolymen till en början - som en innekatt som trycker sig längs med husväggen när den har sprungit ut. Antar att det kan bli så efter att ha varit mer eller mindre inspärrad under 2,5 vecka. Jag och Tilde vandrade mellan firandet och hemmet under dagen, och efter ett tag började jag känna mig som vanligt igen och hade en väldigt fin midsommarafton med god mat och trevligt sällskap.
Vi börjar sakta men säkert komma in i lite rutiner. Just nu är vi bara hemma på permission, men med lite tur blir vi utskrivna imorgon då vi ska på återbesök på neo. Tilde är världens goaste och vi ägnar en stor del av dagarna åt att bara mysa. Och komma i kapp. Jag tror inte att ni kan ana hur mycket tvätt det bildas på 2,5 vecka. Hur dammigt det kan bli. Hur mycket post det kan komma. Hur mycket gräset hinner växa. För att inte tala om ogräset. Och så säger de "sov när bebisen sover". Det spelar ingen roll att jag i dagsläget snittar tre timmars sömn per natt - det går bara inte att koppla av innan vi har kommit ikapp lite mer. Det är märkligt det där med hur sömnen ändras. I natt har jag sovit fyra timmar och känner mig extremt utvilad. Bakslag kanske kommer ikväll.
Midsommardagen var varm - för varm tyckte Tilde. Vi spenderade därför dagen inspärrade hemma med full fläkt på. På kvällen blev det grillning ute i sommarstugan på Aspan tillsammans med familjen. Tilde fick träffa gammelfarmor, eller "farmor Helena" som hon hellre vill kallas. Idag har Tildes farmor varit på besök. Så skönt att få vara i en vanlig bebisbubbla.
