CAMILLA

Sommaren kom och mitt liv som icke-student skulle ta vid. Vad skulle det egentligen bli av mig? Jag och Kombon tog vårt pick och pack och flyttade ifrån vår gemensamma lägenhet i Växjö. Började ett sommarvikariat på Tarketts ekonomiavdelning och där blev jag kvar sommaren ut. Hade jag inte bott i en resväska tidigare så gjorde jag definitivt det nu. I princip spenderade jag varannan natt i Ronneby och varannan natt i Nättraby. Mina tillhörigheter spreds ut och jag kände mig.. hemlös! I övrigt var det en mycket varm och fin sommar. Minns starkt sommarkvällarna på Café Grevens uteservering, ”nakenbadet”, de otaliga kvällsdoppen i havet, cykelturerna , Stockholms- och Halmstadsvisiten och känslan av att få uppleva en ”riktig” sommar efter ett par somrar i Småland.

Mitt vikariat på Tarkett tog slut. Jag tog mitt pick och pack och flyttade hem till Niklas i Nättraby. En bit in i augusti fick jag en ny visstidsanställning och denna gång på BTH:s ekonomiavdelning i Karlskrona, en visstidsanställning som skulle gå ut vid årsskiftet. Glad i hågen tackade jag ja och flyttade in i mitt kontor i den helt nytillbyggda delen av BTH. Köpte min första bil och känslan av frihet, att kunna ta mig vart jag vill när jag vill, var enorm. Rastlösheten kröp sig på framåt hösten – jag menar vad gör egentligen alla efter klockan 17 när arbetsdagen är slut? Den lugna tillvaron i Karlskrona kändes främmande jämfört med den tidsbrist som jag känt av under hela våren i Växjö. Hoppade på en distanskurs och började plugga på halvfart parallellt med jobbet. Införskaffade även ett gymkort för att fördriva tiden ytterligare. Hur jag tänkte? Så här i efterhand vet jag faktiskt inte. Hösten flöt förbi med ytterligare ett väldigt trevligt Malmöbesök tillsammans med Flickorna Fniss och även diverse fester i karlskronaområdet. I december mottog jag, Johanna och Marcus varsitt stipendium på Linnéuniversitetet för bästa magisteruppsats, något som kändes som lite av en seger. Efter alla motgångar vi hade under våren, kändes det otroligt skönt att få bekräftat att vi ändå presterat något bra. Julen 2010 firades i släkt och vänners tecken.

Ja, år 2010 har sannerligen varit ett omtumlande år. Livsavgörande steg har tagits och man skulle faktiskt kunna säga att jag nått ett nytt skede i livet. Kanske kan man till och med säga att jag blivit lite vuxnare, om inte mentalt och inte så mycket åldersmässigt, så i alla fall erfarenhetsmässigt. Jobbet på BTH har blivit förlängt till december 2011, vilket känns otroligt skönt och som en enorm trygghet. Efter två år tillsammans skall jag och Niklas flytta in i en ny lägenhet i januari, vår första riktigt gemensamma lägenhet, något som är väldigt efterlängtat. Lite av ett nytt kapitel skall ta fart, jag ska bli sambo och vuxen på riktigt. Hur det sista ska gå till vet jag dock inte riktigt, men det ska nog gå bra. Nyårsafton skall firas i goda vänners lag här i Nättraby och jag tror att det kommer att bli en mycket trevlig kväll som kommer att spegla år 2011 perfekt.

Tack alla ni som förgyllt mitt 2010. Tillsammans med er kan år 2011 inte bli annat än bra!

Emelie; utmaningen är antagen! Fem ögonblick från Växjö som jag minns väldigt starkt. Har skjutit på det här ett tag för att verkligen komma på vad som var de fem bästa ögonblicken. Det har varit svårt, det finns ju trots allt så många och jag får nästan prestationsångest vid tanken på att jag kanske glömmer något riktigt bra. Ska i alla fall försöka så gott jag kan. Här kommer fem underbara ögonblick (utan inbördes ordning);

1. Studio 54 (2008)

Studio 54 i sig är kanske inget storslaget. Men när ett gäng fnittriga flickor samlas på en förfest, dricker vin, spacklar sig till förbannelse och klär sig i de mest märkliga kläderna kan det på något vis inte bli annat än bra. Klick, klick, klick – antalet kort var oändliga.

2. Allkåren (2008)

Visst var första allkåren 2007 härlig och även jag minns starkt kullerbyttorna samt när jag och Lina bytte om i trapphuset för att undvika att dra in alla sågspån in i lägenheten. Däremot är minnena från allkåren 2008 något starkare. Jag minns solskenet. Jag minns grillningen på slottsängen och förfesten på tufvanängen. Jag minns perfektion och lycka.

3. Måndagsmiddagarna

Detta återkommande moment som vi gick igenom varje måndag. Allt enligt ett schema. Vart tredje måndag stod man för maten, nästa måndag stod man för disken och måndagen efter det var man torkansvarig. Och tjejsnacket… var det någon som sa att dessa kvällar borde byta namn till ”sexmiddagar”?

4. Festen hos Malin precis i början av universitetstiden

Vi kände inte varandra så där jätte väl ännu. Universitetslivet var nytt och spännande. Efter lite vin dansade både jag, Malin, Johanna och Emelie på stolarna till tonerna av Björn Rosenström. Emelies kamera fylldes av bilder med rörliga fnissiga flickor. Det var en fin kväll.

5. Skidresorna till Stöten/Lindvallen

Jag kommer inte riktigt ihåg vilken av resorna som var bäst. De var så bra på olika sätt. Första året var ju klart speciellt och ”Sanningen om de fem ekonomerna” är ju en klassiker! Uppe i ottan, skidåkning, varm choklad i backen, after-ski och fniss, fniss, fniss….

Nostalgin blev plötsligt stor. Det finns så mycket mer jag egentligen vill skriva. Så många andra fina minnen. Men nu begränsades jag ju till att enbart nämna fem och det kanske var lika bra det, annars hade jag väl kunnat sitta uppe halva natten. Hur som helst; utan er hade universitetstiden aldrig blivit som den blev. Ni är allt bra ni!