Stiupendieutdelning
Det ska väl finnas en första gång för allt. Under gårdagen, på stipendieutdelningen, nämndes mitt namn och ordet "framgångsrik" i samma mening för första (och förmodligen även sista) gången. Jag, Johanna och Marcus tittade tvivlande på varandra. Vi blev överösta med komplimanger för vår uppsats. "Mot bakgrund av senare tids utveckling, dels på regleringsområdet inom Svensk bolagsstyrning och dels inom forskning på området, framstår ämnet för studien som brännande.". Vi var noggranna, ambitiösa... ja allt egentligen! En känsla av stolthet spred sig genom kroppen samtidigt som genansen värkte där inne någonstans, känslan av att "så bra var den väl ändå inte" kunde inte riktigt släppa.
En fin dag var det i alla fall. Och nog känns det bra att ha fått den där tavlan. Pengarna känns på något sätt betydligt mer oviktigt. Men trots att jag är väldigt stolt över den där tavlan så är det ytterst tveksamt om jag faktiskt kommer att våga sätta upp den. Där är jag nog dessvärre på tok för svensk, det är fult att skryta, det är fult att tycka att man har gjort något bra. Ska dock försöka att suga på den här karamellen ett par dagar till och tillåta mig att vara lite osvenskt stolt. Evenentuellt kanske stipendiumet kan få en liten plats i vårt sovrum när vi flyttat, i ett hörn där ingen omedelbart kommer att kunna se den. Då kan åtminstone jag titta på den emellanåt och kunna le vid tanken på vad vi, jag, Johanna och Marcus, har åstadkommit tillsammans.
Mer bilder och information här.
En fin dag var det i alla fall. Och nog känns det bra att ha fått den där tavlan. Pengarna känns på något sätt betydligt mer oviktigt. Men trots att jag är väldigt stolt över den där tavlan så är det ytterst tveksamt om jag faktiskt kommer att våga sätta upp den. Där är jag nog dessvärre på tok för svensk, det är fult att skryta, det är fult att tycka att man har gjort något bra. Ska dock försöka att suga på den här karamellen ett par dagar till och tillåta mig att vara lite osvenskt stolt. Evenentuellt kanske stipendiumet kan få en liten plats i vårt sovrum när vi flyttat, i ett hörn där ingen omedelbart kommer att kunna se den. Då kan åtminstone jag titta på den emellanåt och kunna le vid tanken på vad vi, jag, Johanna och Marcus, har åstadkommit tillsammans.
Mer bilder och information här.
Kommentarer
Postat av: anna
Sätt upp den o var stolt, det är du värd <3 pusspuss kusinanna ;)
Trackback