CAMILLA

Emelie; utmaningen är antagen! Fem ögonblick från Växjö som jag minns väldigt starkt. Har skjutit på det här ett tag för att verkligen komma på vad som var de fem bästa ögonblicken. Det har varit svårt, det finns ju trots allt så många och jag får nästan prestationsångest vid tanken på att jag kanske glömmer något riktigt bra. Ska i alla fall försöka så gott jag kan. Här kommer fem underbara ögonblick (utan inbördes ordning);

1. Studio 54 (2008)

Studio 54 i sig är kanske inget storslaget. Men när ett gäng fnittriga flickor samlas på en förfest, dricker vin, spacklar sig till förbannelse och klär sig i de mest märkliga kläderna kan det på något vis inte bli annat än bra. Klick, klick, klick – antalet kort var oändliga.

2. Allkåren (2008)

Visst var första allkåren 2007 härlig och även jag minns starkt kullerbyttorna samt när jag och Lina bytte om i trapphuset för att undvika att dra in alla sågspån in i lägenheten. Däremot är minnena från allkåren 2008 något starkare. Jag minns solskenet. Jag minns grillningen på slottsängen och förfesten på tufvanängen. Jag minns perfektion och lycka.

3. Måndagsmiddagarna

Detta återkommande moment som vi gick igenom varje måndag. Allt enligt ett schema. Vart tredje måndag stod man för maten, nästa måndag stod man för disken och måndagen efter det var man torkansvarig. Och tjejsnacket… var det någon som sa att dessa kvällar borde byta namn till ”sexmiddagar”?

4. Festen hos Malin precis i början av universitetstiden

Vi kände inte varandra så där jätte väl ännu. Universitetslivet var nytt och spännande. Efter lite vin dansade både jag, Malin, Johanna och Emelie på stolarna till tonerna av Björn Rosenström. Emelies kamera fylldes av bilder med rörliga fnissiga flickor. Det var en fin kväll.

5. Skidresorna till Stöten/Lindvallen

Jag kommer inte riktigt ihåg vilken av resorna som var bäst. De var så bra på olika sätt. Första året var ju klart speciellt och ”Sanningen om de fem ekonomerna” är ju en klassiker! Uppe i ottan, skidåkning, varm choklad i backen, after-ski och fniss, fniss, fniss….

Nostalgin blev plötsligt stor. Det finns så mycket mer jag egentligen vill skriva. Så många andra fina minnen. Men nu begränsades jag ju till att enbart nämna fem och det kanske var lika bra det, annars hade jag väl kunnat sitta uppe halva natten. Hur som helst; utan er hade universitetstiden aldrig blivit som den blev. Ni är allt bra ni!