CAMILLA

Fy vilken hemsk film! Ska sluta prata, ska sluta skratta, ja det är väl lika bra att sluta existera helt och hållet. Fast tänk så mycket roligt jag skulle missa då. Ikväll är det exempelvis fest hos Ploppen. Skulle jag då sätta mig ensam i ett hörn och hålla tyst och inte skratta det minsta? Hm, när jag tänker efter är det nog inget som skulle hålla i längden. 

Idag har jag varit och tränat med Malin och Johanna. Skönt! Skaffat mig ett årskort också nu så nu hoppas jag verkligen att Johanna drar med mig under ett helt års tid. 

Glad att du är tillbaka, så otroligt glad! Men ska kanske inte hoppas och vänta mig för mycket. Jag med min naivitet brukar ju göra det annars och saker brukar ju allt som oftast ha en förmåga att aldrig bli som man tänkt sig.

Nu ska jag göra mig i ordning! Vi ses kanske i dimman ikväll!

Mig själv har jag väl alltid varit men det är bara med vissa som jag är den jag är fullt ut. Det finns gånger då jag helst av allt vill vara någon annan, men det  finns också de tillfällen då jag bara vill vara den jag är och absolut ingen annan. Detta sker när jag är med människor jag trivs med, när jag är med människor jag tycker om. Tillsammans med dessa personer mår jag som bäst! Tack för att det finns stjärnor i mitt liv som gör mitt liv till det det är idag!

Äh, det där med att skärpa till sig får nog vänta tills imorgon för idag har jag inte varit vidare skärpt. Suttit i telefon (notera att det är en mobiltelefon!) i nästan en timme nu. Bra att vi har rett ut allting för den där stenen som fanns i hjärtat igårkväll hade jag inte orkat med under en längre tid. 

Pratade även med min mor. Blir kanske en liten hemresa i helgen, men bara kanske.. Var kanske dumt att nämna det för lilla mamma för genast började hon planera allt hon och jag skulle hinna med IFALL jag skulle komma hem. Suck! Fast det är lite trevligt också förståss, att det är någon som saknar en. Och i ärlighetens namn så är jag ju en stor fantast av inredning och möbelvaruhus så jag lär nog inte lida alltför mycket. 

Nu ska här tvättas järnet! 

Jag måste skärpa mig och det är nu! Jag har under hela hösten levt på tur, ren tur! Jag har klarat allting precis på gränsen och har inte ansträngt mig alls i den mån jag borde ha gjort. Jag ska faktiskt jobba med det här om några år och då ska jag kunna allt det här! Måste bli mer engagerad i skolan, måste tvinga mig själv till att plugga varje dag och inte bara glida omkring som jag gjort den senaste tiden. Nu är det en ny vecka, ny start, nytt liv! Hm.. Har jag inte hört något liknande förut?

Å andra sidan har jag aldrig mått så bra som jag gjort det sista halvåret. Har sänkt ribban ett par nivåer och det har varit otroligt skönt att slippa den där nackspärren som man får när man siktar för högt. Ingenting ska någonsin bli som det var, men i längden är det inte bra att ha det som det är nu. Förena nytta med nöje är min nya målsättning framöver!

Viket skitinlägg det här blev.. Precis som om jag kan hålla allt det här..

Nu är längtan stor - riktigt stor! Fan vad kul vi kommer att ha. Ser ni fem filurer i backen som det fullkomligt lyser om och vars skratt överröstar alla andra så är det förmodligen vi - jag och fyra stjärnor ifrån Campus! Fler backar har nu öppnats och nästan alla liftarna är igång. Vill bara att det ska bli torsdag, helst nu direkt!

Kan inte annat än att hålla med dig Emelie - vilken tur att jag har er som vänner! Hade en bild av hur det skulle bli de närmsta åren här i Växjö, men den bilden har överträffats väsentligt och detta enbart tack vare er! Har varit med om så mycket roligt och de här dagarna kommer garanterat att bli till de bästa någonsin.

Hur kommer det att bli ikväll? Hm.. Får väl se.. Som vanligt?  Tror inte det.. Märkligt? Stelt? Möjligt.. Undrar om vi bara kommer att skrapa på ytan eller om det som ligger på djupet kommer att komma upp. Usch, i så fall kan det bli jobbigt. Ingen mening att oroa sig i förväg! Är ju inte ens helt säker på att det kommer att inträffa. MIn tillit är inte vad den en gång var..

Jag har ingenting att göra.. Trodde aldrig jag skulle klaga över att jag inte har någoting att plugga på men nu känns det lite så faktiskt. Sitter här och låter tiden bara gå, har inga böcker att läsa. Fast hade jag haft det hade jag förmodligen inte läst dem ändå - för sådan är jag! Haha. Aldrig blir man nöjd!

Får se om  det blir av, har inte vågat upplysa någon om det än i tron om att det kommer att bli inställt i sista sekunden. Men blir det av känns det nästan lite nervöst - hur kan det göra det? Ett verkligt bevis på hur lätt någon kan försvinna förmodar jag..
 
Terminstart idag - läste i horoskopet att jag inte borde påbörja något nytt idag. Hm!

Promenaden ikväll var stärkande. Skönt med frisk luft, lite prat om ditt och datt och en del skratt som vanligt. Nu blir det nog sängen för imorgon är det bara en sak som gäller - plugg! Lite träning ska jag också försöka att få in faktiskt.

Och imorgon beger sig Brattan iväg från detta vinter(?)land. Inte alls avundsjuk.. Jag ska ju till Stöten och åka skidor med 4 stjärnor - vad mer kan man begära?!

Är bokföring och bokslut till för att underlätta för företagarna och dess intressenter, eller bara till för att jag ska känna mig otroligt snurrig och allmänt korkad?

Man kan ju faktiskt undra..

Jaha och Susanna Kallur vann då "Kärringpriset".. Haha!

Ändras tidsperspektivet när man blir äldre? Måste vara så.. Tiden går så fort numera, betydligt fortare än vad den gjorde när man var liten. Snart var förr en hel evighet! För att inte tala om hur lång en hel vecka var, eller hur långt det var till nästa lov. Hjälp - tiden bara sniglade förbi!

Numera går dagarna av sig själv. Man hinner aldrig så mycket som man vill hinna. "Måste ju börja söka sommarjobb för snart är det ju sommar". Jo just det, bara ett halvår kvar eller något sådant.

Inte undra på att man tyckte att "snart" var en evighet när man var liten.. 

Vill du uppfylla alla dina nyårslöften? Ha en skinande ren lägenhet, ut och gå varje dag, laga mat efter recept m.m. men du har inte orken till att fixa allt det där? Jag har ett tips - börja plugga! Varenda gång du ska sätta dig ner och läsa den där ekonomiboken så känner du plötsligt ett omedelbart sug efter att göra något annat. Eftersom du inte har rätt att göra något roligt (då infinner ju sig en stark känsla av dåligt samvete) så utför man istället glatt de där sysslorna som man annars inte orkar eller har någon lust med - bara för att slippa plugga! 

Det var allt för mig.. dags att återgå till mitt bokslut, eller kanske skulle gå ut med soporna och kolla om det finns några lediga tvätttider först? Jaha, då var vi där igen! Se - det funkar! 

Skolavslutningen ska inte hållas i kyrkan för den ska vara till för alla. Man bör inte heller sjunga den blomstertid nu kommer i och med att vi lever i ett modernt och mångkulturellt samhälle. Hallå? Har politikerna verkligen ingenting viktigare att arbeta med? Allt ska vara så jämlikt att det till slut bara blir löjligt!

Du kan så mycket mer än du anar! Du klankar ner på dig själv alldeles för mycket. Du är mer vuxen nu än du varit tidigare och jag vet att du kan klara det här. Glöm honom - lägg det bakom dig! Se framåt, planera framtiden, tänk på allt roligt som ska hända i ditt liv under det här året. Inse att det här kan bli det bästa året i ditt liv. Du kan klara skolan perfekt - bara du vill! Om du nu har bestämt dig för vad du vill göra - satsa på det då, kämpa och ge aldrig upp!

Se till att du är upptagen, då tänker du inte lika mycket. Plugga, umgås med vänner, festa, leta lägenhet, jobb och ta hem lite resekataloger och dröm dig bort i dem.

Jag tror på dig - glöm aldrig det!

När jag var yngre hade jag en bild om hur allt skulle vara, en bild av hur alla ska vara för att vara perfekta. Jag kunde inte riktigt förstå att det fanns människor som inte ville passa in i den här mallen. Inte för att jag någonsin tyckte att jag själv var perfekt, aldrig någonsin! Men en sak visste jag - jag skulle aldrig bli som dem!

Nu förstår jag på ett helt annat plan än vad jag gjorde då. Det är så lätt att fastna i ett mönster när man vant sig vid hur saker och ting ska vara. Det är så lätt att gå till samma jobb dag ut och dag in, få pengar insatta på kontot den tjugofemte varje månad, bo i samma stad som man alltid gjort, träffa samma människor som alltid varit där och bara låta livet gå på som det alltid har gjort. I skuggan där någonstans fanns en dröm om att göra något annat - men varför ändra på något som redan fungerar bra?

Dessa människor trivs förmodligen med sitt liv, något som jag aldrig kunde förstå då. På något vis kan jag ändå avunda dem det. Tänk att bara göra samma sak år ut och år in och faktiskt känna att det är okej, att man trivs med det på riktigt! Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket de här personerna missar. Gång på gång har jag hört kommentarer som "Jag fattar inte hur du orka plugga efter gymnasiet!". Vill man göra något med livet får man vara beredd att kämpa lite och får man dessutom leva ett underbart studentliv på vägen är det bara en bonus. Mitt senaste halvår har varit det bästa halvåret i mitt liv, tror inte folk inser hur kul man kan ha här! Hade jag fortsatt i samma takt livet ut i Ronneby hade jag aldrig fått uppleva det här halvåret och dessutom hade jag förmodligen aldrig fått träffa de underbara människorna som finns här. Tack för att ni finns - ni lyser upp dagarna mer än ni anar!

En sak är säker - jag kommer aldrig ånga att jag tog steget och flyttade hit!

Låter på många sätt som en klyscha men är egentligen så mycker mer än så. "Det är hon som ska höra av sig till mig, det var hon som började!". Småbarn? Nej, sagt av vuxna människor faktiskt. Att vara arg och bitter drabbar bara en person - nämligen dig själv! Tiden går och en dag är det kanske det är försent för en försoning och den här gången på riktigt. 

Att stäcka ut en hand är många gånger det enda som behövs, en liten signal och sedan ett vanlig fras som "Hur är det med dig?" och hjärtat känns plötsligt mycket lättare. Jag har dock aldrig sagt att det är enkelt - det är aldrig lätt att svälja sin stolthet! Men ibland måste man göra det, om inte av omtanke till andra så åtminstone av egoistiska skäl. Vem vill vara sur och bitter?

Det är mycket möjligt att ingenting kan bli som förr - har aldrig påstått att vi kan gå tillbaka i tiden och sudda ut det som varit för det går inte. Men det kan i alla fall inte bli sämre än vad det är just nu, eller hur? Och det är mycket möjligt att det egenltigen borde vara hon som skulle höra av sig, men visa istället att du är bättre än så.
 
En utsträckt hand är allt som behövs. Tro mig - lättnaden är stor!

Ett ord, ett ord tillbaka, två ord, två ord tillbaka. Rösterna höjs, stämman blir vassare, klick! Tomhet, förvirring, klump i halsen. Vad hände? Inte vi också, inte vi! Det var inte meningen att det skulle gå så - vi skulle aldrig bli sådana, möjligtvis alla andra, men aldrig vi! Ett förlåt var dock allt som behövdes, ett streck över allt.

Ett bråk kan många gånger stoppas, oftast är ett förlåt allt som behövs, ett streck över allt. Men vad händer om det inte är nog? Bråket lägger sig visserligen men ett sår som aldrig skulle finnas har plötsligt blottats. Chocken blev stor, tankarna många. Ta min hand igen - släpp den aldrig - vi klarar det här precis som vi alltid gjort!

Det finns ett litet litet ord
ej mycket använt på vår jort
den hindrar tårar, lindrar gråt.
Detta lilla ord är förlåt!