Den lilla flickan
Hon springer i skogen bland buskar och snår
Blodet sipprar ner på hennes snövita tår.
Det finns ingen återvändo, allt är försent
Hur mycket hon än önskar blir ingenting åter rent.
Kläderna hänger och fladdrar i vinden
Tårar och blod rinner längs kinden.
Tankarna är tomma och själen skriker.
Hon faller mot marken när benen viker.
Hon kan springa förevigt men aldrig lyckas fly
Hennes kropp är fylld med sorg och avsky.
Såren på kroppen de läker och försvinner
Men ärren i själen evigt påminner.
De stal hennes stolthet, de stal hennes tro
Aldrig före döden kan själen få någon ro.
Från marken hon tar en spetsig sten
Själen ska få vila hon ska åter bli ren.
Hon tittar mot himlen och söker efter mod.
Stenen hugger snabbt och marken täcks med blod.
Två ögon stirrar tomt ty inget mer de ser.
Själen har fått ro och den lilla flickan bara ler
Blodet sipprar ner på hennes snövita tår.
Det finns ingen återvändo, allt är försent
Hur mycket hon än önskar blir ingenting åter rent.
Kläderna hänger och fladdrar i vinden
Tårar och blod rinner längs kinden.
Tankarna är tomma och själen skriker.
Hon faller mot marken när benen viker.
Hon kan springa förevigt men aldrig lyckas fly
Hennes kropp är fylld med sorg och avsky.
Såren på kroppen de läker och försvinner
Men ärren i själen evigt påminner.
De stal hennes stolthet, de stal hennes tro
Aldrig före döden kan själen få någon ro.
Från marken hon tar en spetsig sten
Själen ska få vila hon ska åter bli ren.
Hon tittar mot himlen och söker efter mod.
Stenen hugger snabbt och marken täcks med blod.
Två ögon stirrar tomt ty inget mer de ser.
Själen har fått ro och den lilla flickan bara ler
Kommentarer
Trackback