Ovisshet
Framtiden är oviss - så väldans oviss. Snart är det dags att välja, att ta ställning. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Vilken fördjupning i utbildningen ska jag välja? Hur många år ska jag läsa? Var vill jag läsa någonstans? Utomlands? Vågar jag det? Vill jag våga? Vart har jag tänkt ta vägen efter de här åren?
Och allt annat - hur ska jag göra med det? En lång mörk tunnel med ett ljus som är så långt borta att chansen att ens nå dit är näst intill obefintlig. Är det då verkligen värt att ens försöka eller är det bättre att bara dödsförklara det hela i ett tidigt skede och lägga ner det?
Hur ska man orka kämpa för något om man inte ens vet vad man vill kämpa för?
Ta det lugnt. Allt kommer att gå bra :) Lita på mig :)
yes, som daniel säger :]
jag vet inte camilla. hade jag vetat hur fasiken man ska göra så hade mitt liv känts betydligt lättare. vi får väl vara fegisar och stanna här tillsammans i växjö nästa höst...
Det här är jättesvårt för någon annan att svara på... det är bara du som kan känna hur du ska göra. :o)
/Eva
Jag har en övertro till att saker och ting löser sig automatiskt. Ibland besparar det mig onödiga bekymmer, ibland leder det fram till helt idiotiskt extraarbete. I det här fallet håller jag med dig, det är fanemej inga enkla beslut. Får nog överge min beprövade livsfilosofi och börja tänka rationellt är jag rädd...
Håller med Daniel :) Gillar din blogg!
Jag har lärt mig en sak Camilla, även om det känns tugnt när man kämpar så är det bättre att kämpa...du kanske kämpar om saker om du kanske tycker är omöjliga att nå fram till men du kanske gör det i alla fall...sen om man har dåliga dagar visst det kan jag hålla med om att man kan men det är mer djupare än så...och det vill jag inte gå in på!
Den kommentaren känndes som en uppläxning men what ever....