Min första mil
Jag ser ut som ett vandrande stopplyse. Ett blött vandrande stopplyse. Anledningen är att jag precis sprungit min första mil någonsin. Jag är stolt och glad. Tiden är väl inget att skryta med, men för mig handlade det mer om att bevisa för mig själv att jag kan.
Lite skryt från mig så här på torsdagen. Med en liten sharlett på huvudet och ett par prickar på kinderna (rouge behövs ju verkligen inte) så kan jag nu ta min kvast och ge mig av. Ha en fin skärtorsdag!
Kommentarer
Trackback