Livet i en kartong

Lägenheten börjar alltmer likna ett slagfält. Det känns lite märkligt att packa ner halva sitt liv i kartonger och kånka ner den andra halvan till soprummet. Om en vecka är jag inte längre smålänning utan återigen blekingebo. Livet, mitt liv som jag har levt i fyra år, kommer aldrig mer bli sig likt. Det behöver visserligen inte innebära något negativt, men för tillfället känns det faktiskt lite tungt. Alla de människor som finns här och som jag träffar nästintill vareviga dag sprids helt plötsligt med vinden och bosätter sig i olika delar i landet.

Men jag har mycket spännande att vänta. Ny bostadsort, ny bostad, ny sambo, nytt jobb. Mycket nytt och mycket spänning. Och nog ska tjejgänget från Växjö se till att träffas snart igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad hade du på hjärtat?

Trackback