Det som varit
Snart är julen här och efter den kommer också nyår. Det är vid den tiden man börjar fundera på året som gått. Har varit ett händelserikt år på många sätt. Minnen som kommer finnas kvar hos mig livet ut..
Våren och sommaren var helt fantastisk! På något sätt var det då jag förstod vad livet egentligen har att erbjuda. Många skratt, många otroligt härliga skratt.
Min och Josses promenad mitt i natten, eller snarare i gryningen, mellan Nättraby och Karlskrona. Där gick vi ända hem till Josse i stan klockan fyra på morgonen, en härlig sommarnatt/morgon. Vi såg solen stiga upp ur havet. Nog för att vi var trötta och lite småirriterade för allt som hänt under kvällen och hade en väldig skoskav av sandalerna men ändå njöt vi i fulla drag. Fågelkvittret, morgondaggen, soluppgången.. Ett sommarminne jag kommer bära med mig länge! Eller den kvällen Josse och jag gick ut själva när melodifestivalen var i Karlskrona. Vilken kväll det var.. Vad annorlunda allt var då – både du och jag har ändrats en del!
Alla fester i Lyckeby under våren och sommaren. När jag, Jessie, Lovisa och Mia skulle iväg och bada sent på kvällen och Mia tvingade Pierre att skjutsa oss till en badstrand. Dock var det aldrig någon badstrand som dög, så blev aldrig något nattdopp. Istället hamnade vi på en liten spökrunda mitt ute i mörka skogen där vi skrämde upp varandra och pratade om psykopater och mördare Haha! Mina och Miriams promenader under sommarkvällarna, alla glada skratt och minst sagt ovanliga samtalsämnen. Alla människor som jag träffat under året – människor som jag definitivt inte hade träffat under normala omständigheter, men vissa av dem har satt väldiga spår i mitt minne. Det första doppet i maj, jag, Lovisa och Emelie nere vid sjön då plötsligt grannen dök upp. Haha! Kvällen i Lyckeby då jag, Josse, Lovisa och Jessie spelade ”jag har aldrig”. Vilka skratt det blev den kvällen, och vilka saker som kom fram! Haha! Att kvällen dessutom avslutades med att jag tryckte upp Jessie mot en vägg utanför Piraten och skrek åt henne att hon var tvungen att skärpa till sig och hålla käften gör kanske inte kvällen mindre minnesvärd heller precis. Haha! Alla gulliga kunder på jobbet, så söta och goa på alla sätt och vis. De små tanterna med sina rulatorer som blev helt överväldiga om man pratade ett par ord med dem. Det otroligt trevliga lite äldre paret som jag och Lovisa träffade efter en utekväll i Karlskrona då vi satt och väntade på bussen hem. De skulle på bröllop i Nya Zeeland och pratade på som bara den! Kvällen då en viss person sa att jag var en väldigt udda och knepig tjej. Haha! Kommer jag aldrig att glömma! Och får väl tillägga att jag att Göteborgsresan till Liseberg med Lovisa, Jessie, Becka och Daniel var högst minnesvärd den också! :)
Efter sommaren kom ett annat skede i livet. Flyttade hemifrån och dessutom till en helt ny stad, alldeles ensam, efter att ha varit en Ronnebybo hela livet. Första tiden som nybliven Växjöbo inleddes med en underbar nollningsvecka. Träffade härliga människor, otroligt härliga människor! Varit med om underbara tentafester och overallsittningar. Stämmer det att ett gott skratt förlänger livet lär nog vi här på Campus leva länge länge.. Visst är det jobbigt ibland att plugga, visst kan man sakna vissa där hemma stundtals men skulle inte kunna flytta ifrån allt här nu! Allt som har varit hör till det förflutna även om jag kan sakna det ibland. Det jag lever i just nu är nuet och jag stormtrivs!
Våren och sommaren var helt fantastisk! På något sätt var det då jag förstod vad livet egentligen har att erbjuda. Många skratt, många otroligt härliga skratt.
Min och Josses promenad mitt i natten, eller snarare i gryningen, mellan Nättraby och Karlskrona. Där gick vi ända hem till Josse i stan klockan fyra på morgonen, en härlig sommarnatt/morgon. Vi såg solen stiga upp ur havet. Nog för att vi var trötta och lite småirriterade för allt som hänt under kvällen och hade en väldig skoskav av sandalerna men ändå njöt vi i fulla drag. Fågelkvittret, morgondaggen, soluppgången.. Ett sommarminne jag kommer bära med mig länge! Eller den kvällen Josse och jag gick ut själva när melodifestivalen var i Karlskrona. Vilken kväll det var.. Vad annorlunda allt var då – både du och jag har ändrats en del!
Alla fester i Lyckeby under våren och sommaren. När jag, Jessie, Lovisa och Mia skulle iväg och bada sent på kvällen och Mia tvingade Pierre att skjutsa oss till en badstrand. Dock var det aldrig någon badstrand som dög, så blev aldrig något nattdopp. Istället hamnade vi på en liten spökrunda mitt ute i mörka skogen där vi skrämde upp varandra och pratade om psykopater och mördare Haha! Mina och Miriams promenader under sommarkvällarna, alla glada skratt och minst sagt ovanliga samtalsämnen. Alla människor som jag träffat under året – människor som jag definitivt inte hade träffat under normala omständigheter, men vissa av dem har satt väldiga spår i mitt minne. Det första doppet i maj, jag, Lovisa och Emelie nere vid sjön då plötsligt grannen dök upp. Haha! Kvällen i Lyckeby då jag, Josse, Lovisa och Jessie spelade ”jag har aldrig”. Vilka skratt det blev den kvällen, och vilka saker som kom fram! Haha! Att kvällen dessutom avslutades med att jag tryckte upp Jessie mot en vägg utanför Piraten och skrek åt henne att hon var tvungen att skärpa till sig och hålla käften gör kanske inte kvällen mindre minnesvärd heller precis. Haha! Alla gulliga kunder på jobbet, så söta och goa på alla sätt och vis. De små tanterna med sina rulatorer som blev helt överväldiga om man pratade ett par ord med dem. Det otroligt trevliga lite äldre paret som jag och Lovisa träffade efter en utekväll i Karlskrona då vi satt och väntade på bussen hem. De skulle på bröllop i Nya Zeeland och pratade på som bara den! Kvällen då en viss person sa att jag var en väldigt udda och knepig tjej. Haha! Kommer jag aldrig att glömma! Och får väl tillägga att jag att Göteborgsresan till Liseberg med Lovisa, Jessie, Becka och Daniel var högst minnesvärd den också! :)
Efter sommaren kom ett annat skede i livet. Flyttade hemifrån och dessutom till en helt ny stad, alldeles ensam, efter att ha varit en Ronnebybo hela livet. Första tiden som nybliven Växjöbo inleddes med en underbar nollningsvecka. Träffade härliga människor, otroligt härliga människor! Varit med om underbara tentafester och overallsittningar. Stämmer det att ett gott skratt förlänger livet lär nog vi här på Campus leva länge länge.. Visst är det jobbigt ibland att plugga, visst kan man sakna vissa där hemma stundtals men skulle inte kunna flytta ifrån allt här nu! Allt som har varit hör till det förflutna även om jag kan sakna det ibland. Det jag lever i just nu är nuet och jag stormtrivs!
Kommentarer
Trackback