29
Jaha, då var de här - mina sista timmar som 29-åring, mina sista timmar innan min ålder börjar med en trea. Jag fick min trettioårskris för nästan två år sedan. I januari. När någon plötsligt sa "Och nästa år fyller du 30 år!". Då hade jag nyligen fyllt 28 år, hade nästan ett helt år kvar tills jag skulle fylla 29. Vaddå 30?! Den sommaren åkte jag till Bråvallafestivalen, kanske lite för att bevisa att jag visst fortfarande var ung. Efter sommaren blev jag gravid. På min 29-årsdag berättade jag för mina föräldrar att vi väntade barn. Och ja, nu är jag här. 29 år + 364 dagar. Någon Bråvallafestival lär det inte bli till sommaren i alla fall. Trettioårskrisen la sig ändå för drygt ett år sedan och den främsta orsaken till det är säkert Tilde. Men så igår insåg jag att nästa ålderskris kommer börja när jag närmar mig 40. 40. Det är alltså det jag går emot nu. Men kanske inte ska ha min 40-årskris riktigt än.
Tänker tillbaka på tidigare födelsedagar och minns de födelsedagar jag spenderade i Växjö. Vad roligt vi hade på den tiden. Vi var ett gäng som alltid busade till det på varandras födelsedagar. Inte bestod födelsedagspresenten av en flaska vin och en blombukett - nej den var noggrant uttänkt (med en stor dos humor förståss). Mycket värme i det. Morgondagen kommer nog inte att innehålla så mycket bus. Däremot kommer jag ha förmånen att fira min födelsedag på ett helt nytt sätt - med min nya lilla familj, med Niklas och Tilde. Blir fint det också. Lite firande på kvällen med familjen i Ronneby, och sedan slår jag och Niklas på stort lite längre fram med en gemensam 30-årsfest. För nog är det bättre att fira än att krisa.