28
Det är vad jag fyller idag. Jag har inte funderat så mycket på min ålder de senaste åren. Jag har ju ända sedan jag flyttade från studentstaden Växjö alltid varit yngst på jobbet, alltid fått visa legitimation på Systembolaget, och vid ett flertal tillfällen fått åka på på barnbiljett på bussen (vilket jag nästan har sett som en ren förolämpning).
Senaste veckan gjorde dock tankarna en loop. Någon sa "Är du lika gammal som min dotter? Då blir du... 29 nu då va?". Högljutt började jag protestera att 29 skulle jag minsann inte fylla, det låter ju jättegammalt. Nej 28 räcker ju gott och väl. Har börjat titta på gamla bilder på mig själv och undrar om jag ser äldre ut nu jämfört med då, hur mycket har jag egentligen förändrats. Frågar Niklas om jag ser yngre ut på korten från när jag var 20 jämfört med idag, och får i princip svaret att jag såg "annorlunda" ut då. Vad det nu ska betyda.
Nu låter det kanske som att jag lider av hysterisk åldersnoja, så är det egentligen inte utan ventilerar bara lite funderingar när födelsedagen står och bankar på dörren. Har pratat med de som säger att 28 var den absolut bästa åldern, de som led av hysterisk åldersnoja när de var 20 och de som menar att 50 är den absolut bästa åldern. Men kanske kan jag nu vid 28 års ålder uppskatta det faktum att Systembolagets personal verkar tvärsäkra på att jag är under 20 år, eller att hälften av alla busschaufförer tror att jag är under 19 år.. Även om min kära Sambo säger att jag såg "annorlunda" ut som 20-åring. Kanske.
Nu
Då
Kommentarer
Trackback