CAMILLA

Vårsolen ger energi, men den tar minst lika mycket. Klockan är inte ens halv tio (det vill säga inte ens halv nio enligt vintertid) och ändå går mina ögon i kors av trötthet. Men det har varit en fin helg och vi har fått mycket gjort. Ägnat två dagar åt att dra ogräs ur gräsmattan. Förfaras lite av hur mycket ogräs det blev där vi gick runt och trampade när vi planterade häcken. Men så tittar jag upp och ser ut över tomten. Tänker på hur här såg ut för bara ett år sedan och hur mycket vi egentligen har åstadkommit. Minns den där dagen då vi precis skrivit på huspapprena, då vi satt i bilen och såg ut över vår tomt. Vad har vi egentligen gett oss in på, har vi tagit oss vatten över huvudet? Blicken vandrade mellan vår vildväxande äng/skog med björkträd och grannens gröna fina gräsmatta. Det är alltså så det ska bli. På något vis. Och nu är vi faktiskt där, efter mycket slit så har vi faktiskt något som vi bara drömde om för ett år sedan.