CAMILLA

Vårsolen ger energi, men den tar minst lika mycket. Klockan är inte ens halv tio (det vill säga inte ens halv nio enligt vintertid) och ändå går mina ögon i kors av trötthet. Men det har varit en fin helg och vi har fått mycket gjort. Ägnat två dagar åt att dra ogräs ur gräsmattan. Förfaras lite av hur mycket ogräs det blev där vi gick runt och trampade när vi planterade häcken. Men så tittar jag upp och ser ut över tomten. Tänker på hur här såg ut för bara ett år sedan och hur mycket vi egentligen har åstadkommit. Minns den där dagen då vi precis skrivit på huspapprena, då vi satt i bilen och såg ut över vår tomt. Vad har vi egentligen gett oss in på, har vi tagit oss vatten över huvudet? Blicken vandrade mellan vår vildväxande äng/skog med björkträd och grannens gröna fina gräsmatta. Det är alltså så det ska bli. På något vis. Och nu är vi faktiskt där, efter mycket slit så har vi faktiskt något som vi bara drömde om för ett år sedan. 

Det svider i händerna på grund av de spruckna blåsor som uppstått efter dagens trädgårdsarbete. Men det var så värt det. Faktum är att detta har varit den bästa dagen på mycket länge. Det värker i både armar och ben efter allt krattande, rensande och grävande. Kroppen är trött. Men på ett skönt sätt. Tankarna är stilla och fokuserade. Har inte känt mig som mig själv på sistone, mest känt mig som en tröttare och mer förvirrad (ja ni kan ju tänka er) version av mig själv. Idag känns allt perfekt in i minsta detalj. Till och med mina blåsor. Frisk luft och solsken gör underverk (och trädgården blev jättefin - i våra mått mätt!). 

Fredagar är bra dagar. Soliga fredagar är ännu bättre. För att inte tala om soliga fredagar med tidig hemgång. Tog en salladslunch på stan idag tillsammans med en vän. Och ja, det gick ju inte att motstå Gelatos glass. Men i solsken är det väl okej ändå? Fredags-passet på gymmet har jag i alla fall klarat av. Och vår squat-utmaning fortsätter - idag klarade vi av 100 stycken. Heja oss! 

Det har varit en jobbig dag, varit  många sådana på sistone. Tankarna snurrar. Skriver gula lappar och sätter dem överallt. För att inte glömma. Måste ju. Fast det var ju det här jag skulle göra nu. Ett samtal. Mail. Vad var det jag gjorde nu? Här ligger en gul lapp. Känner mig som en senil gammal kärring. Det är då det är extra skönt att träna, extra skönt att bara få köra, känna det bränna och slippa tänka. Jag lär ha svårt att komma ur sängen imorgonbitti, det känner jag redan nu. 

Gästerna har begett sig hemåt och vi har landat i soffan. Idag fyller nämligen en väldigt speciell person år, världens bästa farmor. Efter lite smusslande så såg vi idag till att kusin Anna med Sambo "kidnappade" Farmor och körde hem henne till oss på Hasslö. Här väntades det lite alkoholfri bubbel, följt av middag, tårta och presenter. Trevligt med lite festligheter så här på en måndagkväll och tror att Farmor uppskattade vårt lilla upptåg. 

Sambon står ute i mörkret och kylan och grillar i denna stund. Är det vår så är det! Dagen har bjudit på lite plantering i trädgården, årets första glasspinne, korvgrillning på altanen och en långpromenad på Tromtö (där vi även skymtade årets första vitsippor). 

Älskade fredagskväll - du är så välkommen. Maten i ugnen och benen i högläge efter en dag bestående av jobb, ett pass Cross-fit, 55 st squats (utmaning på jobbet, om en månad ska jag klara 250 i ett svep) och städning här hemma. Ikväll ska vi testa på något nytt i matväg - kycklingtacos men mer i form av pulled pork. Vi får väl se hur resultatet blir. I övrigt känner jag för ett glas vin, för nu tar jag minsann helg! 

Dagarna går i raketfart. Ägnar var dag åt  att äta, jobba, äta, jobba, träna, äta, sova. Ungefär. Ett bryt i vardagen vore fint. 

En mycket lugn helg går mot sitt slut. Promenad i solskenet, en kopp kaffe på altanen, solglasögonen på - en helg när den är som bäst. Jesus Christ Superstar i fredags var en fin upplevelse. Våfflor hemma hos oss med familjen från Ronneby under gårdagen. En lördagskväll hemma själva. Bara det - när hände det sist? Kändes nästan lite märkligt att inte ha en enda gäst på besök, ingen att besöka - bara vi två. Men var välbehövligt.

Vilken vecka! Av alla gravida vänner jag har för tillfället så bestämde sig två av småttingarna och komma till världen samma vecka. Stort grattis och all lycka till er!

Solen lyser och jag är på väg till jobbet. Det är något speciellt med den här tiden på året, jag blir lite smått lyrisk över att det är ljust ute, över att det är så oändligt vackert att se solen stiga upp ur havet. Vi har glömt hur mycket solen gör för vår energinivå, och kan inte fatta att vi har klarat oss utan ljuset under hela vintern. 

En solig helg går mot sitt slut. Trädgårdsmöblerna åkte fram, några vårblommor planterades, den nya altanen planerades, bilen tvättades, grillen dammades av, den befintliga altanen skurades av, löven krattades och fönstrena vid altanen putsades. Utöver detta har vi hunnit med en lördagskväll hemma oss med Linn och Marcus - middag, vin och melodifestival gifter sig bra. Bra helg helt enkelt. Väldigt bra helg. 

Ledig dag i Kalmar tillsammans med mamma. Jag vet inte om det berodde på ledigheten, eller att jag blev väldigt nöjd med mina Ikea-inköp, eller att jag fick stilla mitt shoppingsug, eller att jag fick skruva ihop lite Ikea-möbler, eller bara det att jag fick komma bort en liten stund - men det gjorde underverk! Energin är maxad och leendet går från ena örat till det andra. Det finns inga problem, bara möjligheter! I alla fall just nu. 

När dagarna blir ljusare ute, blir det också lite lättare i sinnet. Jag må vara lättirriterad nuförtiden, känner att det inte finns plats för så många droppar innan det rinner över, men känner mig ändå betydligt piggare än i höstas. Det går på rätt håll! 

Det ena teknikstrulet har avlöst det andra - hela dagen lång! Tröttheten känns från topp till tå. Hej underbara måndag, vilken härlig start på veckan. 

Tidig måndagmorgon på jobbet - men vad hjälper det när man varken kommer åt sitt rum, sin dator eller något annat. Kortstrul! Efter att ha städat fikarummet har jag nu landat i soffan utanför mitt rum med en kopp te. Och väntar.... Inte en kollega i sikte, inte en städare, inte ens en student. Är det söndag idag mån tro? Har jag missat något? Är så tyst att det nästan tjuter i öronen.