Man måste dö några gånger innan man kan leva
Tittar på filmen om Håkan Hellströms konsert ifrån Ullevi. Mäktigt. Avundas de som var där, bland annat min lillebror. Det är något speciellt med ett hav med människor som med uppsträckta händer sjunger tillsammans.
Året går mot sitt slut. Ganska skönt tycker jag på sätt och vis. Är i behov av en nystart. Jaja, jag vet nog allt att ni suckar nu - men jag gillar att lägga det gamla bakom mig och att börja om på nytt. Funderar på nyårslöften. Mindre fokus på jobb (både på hemma- och bortaplan) och mer på sådant som får en att må bra och le (en konsert ett måste). Mindre dåligt samvete. Inse mina begränsningar. Säga nej när det behövs. Säga ja när jag borde. Ingen puls som dånar så där öronbedövande. Träning som jag gillar och tycker är skoj. Mat som min mage uppskattar. Kärlek. Djupa andetag.
Stort och smått med andra ord. Inga löften kanske, men ledord. År 2015 blir bra. Det ska det bli.
Kommentarer
Trackback