CAMILLA

Det finns stunder då orden flödar på den här bloggen, då fingrarna dansar av sig själva över tangentbordet och då tankar blir till ord. Sen finns det stunder, såsom nu, när jag verkligen försöker skriva men då jag inte riktigt kommer framåt. Tankarna är många och svåra, men vad ska jag skriva och hur ska jag kunna skriva det utan att bli för privat? Men jag antar att ni få som läser den här bloggen faktiskt redan har läst föregående blogginlägg, så kanske finns det inget som behöver bli sagt. Kanske räcker det med att skriva att det känns tungt för tillfället och så sätter vi punkt där. Men tack alla ni fina som har hört av er de sista dagarna, det värmer. Faktiskt. Även om jag inte riktigt har haft någon lust att prata med någon.