CAMILLA

Blev ett trevligt 80-årskalas igår, långt mycket trevligt än vad jag trodde att det skulle bli. Visst var 80-åringen själv lite förvirrad vilket inte är så skoj att se. Samtidigt bör man nog inte undvika någon som blivit dement, bara för att man själv tycker att det är jobbigt att se. Hur som helst träffade jag flertalet av mina sysslingar som jag inte träffat på flera år. Fyra av dem hade de senaste tre månaderna fått tillökning och hade därför med sig små söta pyttingar. Tre andra sysslingar var höggravida (eller så var deras respektive det). Precis; babyboom - big time! Och visst påverkade det mig. Ett tag kände jag mig som Bridget Jones. "Nästa är det din tur!", "Är det du som ska ha härnäst nu då?", "Jag vill faktiskt också ha en liten Camilla, så du får snart ta och skaffa!" o.s.v. Och svar; nej, det får faktiskt vänta ett tag till! De må vara otroligt söta men jag är inte där än. Inte alls faktiskt. Finns inte ens på kartan ännu.

Sötast av alla igår var en liten flicka på två år, ett riktigt litet mirakel. Jag vet sedan tidigare att hon föddes med hjärtfel och att läkarna hade dömt ut henne, hon skulle dö en tidig spädbarnsdöd och det fanns inget att göra åt det. Men hon överlevde dag efter dag och från ingenstans kom sedan en läkare som trodde att hon skulle kunna klara en hjärttransplantation. Sagt och gjort; 6 månader gammal fick denna lilla flicka ett nytt hjärta. Igår sprang hon runt runt i rummet och sken som en sol. Jag har nog aldrig sett något sötare mirakel!

Nog om gårdagen. Idag är det fars dag, vilket skall firas hos farmor och farfar med god middag. Perfekt söndagssysselsättning!