Nu är det jul här i vårt hus... Lång sovmorgon och lång frukost med julmusiken i bakgrunden. Det är mys det! En promenix i snön, brödbak, mys och bingolottokväll står på dagens schema. Inget avancerat med andra ord, möjligtvis lite plugg nu på eftermiddagen. Adventfixandet är som sagt redan fixat så inget sådant idag vilket känns skönt. Idag ska jag bara mysa och njuta!
Då var vi hemma igen. Dagens färd gick mot Kosta, ett trevligt besök som resulterade i flera påsar med julklappar och annat. Lördagskvällen spenderar jag ensam nedbäddad i soffan. Ska avverka den klassiska filmen "Braveheart". Niklas har begett sig iväg och tanken var väl att jag skulle följa med men jag orkade verkligen inte.
Trevlig kväll igår på Stars tillsammans med Per och Veronica. God mat och musikquiz var precis lagom en fredagskväll. Idag var det egentligen tänkt att vi skulle iväg på dop men vi har bestämt oss för att hoppa det. Det innebär dock inte att vi ska sitta hemma och tråka hela dagen. Nej, nu ska vi iväg på äventyr. Bortåt, iväg och vidare...!!
Fick ett litet oväntat samtal på jobbet idag, på min privatmobil. Ett sådant samtal som sprider glädje i den annars ganska så gråa vardagen. Vi, det vill säga jag och mina två kompanjoner Johanna och Marcus, skall motta ett stipendium för bästa magisteruppsats. Det känns faktiskt ganska stort. Vi la verkligen ned blod, svett och tårar på den där uppsatsen. Inte kan jag svära på att uppsatsen i sig är värd ett stipendie, men vi tre som gjort den är banne mig värda ett iaf!
Bild från sista biblioteksdagen. Svårt att inte sakna när man tittar på bilder...
Då har den första snön fallit även här i Blekinge. Marken är vittäckt och även om jag gärna hade varit utan snö ett litet tag till så uppskattar jag verkligen snöns förmåga att lätta upp det annars så trista novembervädret. I övrigt tjuvstartade jag igår med adventpyntet. Ansåg att jag var i stort behov av mysbelysning när himlen är ständigt grå, så nu lyser våra två nyinköpta stjärnor så fint i fönstrena. Faktum är att våra vanliga fönsterlampor förhoppningsivs inte kommer att komma upp i dessa fönster igen. När det är dags att plocka undan julsakerna i januari kommer vi att vara på väg till vår nya lägenhet. Tänk att det är så nära. Härligt.
Tänkte i dagens blogginlägg göra en diss och en hiss. Jag är väl medveten om att jag kommer att bege mig ut på väldigt hal is, men samtidigt tror jag att det är många som håller med mig. Här kommer det; jag dissar alla reflexlösa människor som ger ut i novembermörkret. Att i detta regn- och ruskväder ge sig ut i mörkret är rena vansinnet då bilarna inte har en chans att se skuggorna som rör sig längs vägen. Dagens hiss går till reflexvästen, eller kanske mer de människor som har reflexvästen på när de ger sig ut i mörkret.
Önskar att jag kunde vara fröken Duktig här och skriva att jag minsann alltid har reflexväst på när jag ger mig ut, eller åtminstone ett litet reflex, men det är fult att ljuga. Faktum är att jag själv inte äger ett enda reflex och än mindre en reflexväst. Och när jag ändå är igång med mina bekännelser kan jag väl medge att även om jag hade ägt en reflexväst hade jag förmodligen inte använt den i någon större utsträckning ändå. Jo, jag är (pinsamt nog) lite för fåfäng för det. Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att använda en reflexväst om jag skulle springa en runda. Men dessvärre är det inte nog med att jag är alltför fåfäng, jag är dessutom alltför lat för att ge mig ut och springa i detta ruggiga höstmörker. Men jag ska nog ta och köpa mig ett reflex, eller jag måste snarare göra det. Uppmanar också er övriga reflexlösa människor att göra detsamma!
Ja vad ska man säga om gårdagskvällen? Lite märklig kanske. Man ska aldrig lita på vägbeskrivningar som man får av en onykter person. Risken är att du får köra ett antal mil i fel riktning, något som jag och Brattan råkade ut för igår. Efter mycket om och men hittade vi till slut Niklas i mörkret men då var irritationen stor. Kvällen flöt sedan på med lite mat, kortspel och sedan en trevlig kväll på Stars som slutade med en mycket tidig hemgång. Får väl lov att säga att jag är ganska nöjd ändå.
Idag väntas middag hos Niklas farmor. Tycks vara ett stående moment; åka runt och äta på söndagarna. Ikväll ska det eventuellt spelas Bingo Lotto. Tanken är att vi ska bli miljonärer lagom till flytten.
Det här med att bli sambo är något speciellt. Visst bodde jag tillsammans med Johanna i 1,5 år utan några problem, men det här med att bli sambo med en kille är något helt annat. Ibland är det precis som om vi talar olika språk, den ena säger något och den andra fattar ingenting. Man försöker förklara men motparten tycks vara lika oförstående ändå. Som det här med städning. Min definition av när det behöver städas är någon helt annan än Niklas. "Städa? Vaddå, här är väl rent?". Eller det här med att faktiskt lyssna, merparten av det jag säger tycks gå in genom ena örat och ut genom det andra. Har mer och mer förstått att det oftast inte är någon idé att diskutera, vi talar helt enkelt olika språk ibland och vi har ibland helt olika syn på hur saker och ting ska vara och det är väl bara att acceptera detta. Dessa funderingar fick mig att komma och tänka på en artikel jag läste i somras, i Niklas Slitz-tidning, som handlade just om att män och kvinnor är olika. Många sanna ord, väldigt sanna.
Bara en kvinna kan bli upprymd och skina av lycka vid tanken att tillbringa en heldag på Ikea. Bara en man kan bli självmordsbenägen efter två timmar på Ikea.
Bara en kvinna kan bli djupt störd av att det saknas en spegel på en könsneutral krogtoalett. Bara en man kan känna djup tacksamhet för detta då väntetiden till toan sjunker med 90 procent.
Bara en kvinna kan "tjäna! tusen kronor på att köpa ett par jeans för 2000 spänn på rea. Dessa "sparpengar" kan hon återinvestera i en ny tröja utan minsta bekymmer. Bara en man kan bli upprörd över hur ologiskt det är och för den delen hävda att hennes "fynd" inte betalar hyran.
Bara en kvinna kan bli upprörd över att en man kör för fort på en tom motorväg. Bara en man kan bli upprörd över en kvinna som kör bil samtidigt som hon dricker latte, skickar långa sms och pratar med sin väninna i passagerarsätet.
Bara en kvinna kan bli upprörd över att en man köper nya golfklubbor/stötdämpare till hojen/en grabbresa till Thailand för dina sista stålar. Bara en man kan förstå vikten av sådant.
Bara en kvinna kan fylla er gemensamma resväska med sina prylar, där merparten är totalt onödiga, och sedan förvänta sig att mannen ska bära den hela vägen. Bara en man förstår att han måste göra det för att få ligga på semestern.
Att vakna med huvudvärk from hell är aldrig kul. Hade jag druckit igårkväll hade det åtminstone gått att säga att huvudvärken är självförvållad. Men gårdagskvällen bestod bara av film på hemmaplan. Med andra ord är det lite (ganska mycket faktiskt) synd om mig idag. Förhoppningsivis blir den lilla gubben som slår med en hammare i mitt huvud trött framåt dagen.
En leksakskatalog damp ner i brevlådan idag. Minnena sköljer över mig. Någon mer än jag som får god lust att ta fram en penna och frenetiskt kryssa för allt som man ska önska sig av tomten? STOOOORA och MÅNGA kryss betyder vill verkligen verkligen verkligen ha. Dessvärre finns det som jag verkligen verkligen verkligen vill ha inte med i leksakskatalogen så det blir nog inga kryss för min del. Lite trist.
Det här med att det är mörkt ute både när man åker till och från jobbet tar på krafterna. Antingen är man på jobbet eller är det natt. Dagarna bara går och jag hinner ingenting. Nu är jag hemma en snabbis och sen väntas Zumba med Miriam. Ärligt talat känner jag inte alls för det ikväll, men ser fram emot känslan som uppstår efter träningen. Behöver en rejäl energikick och för att kunna få det behöver jag förbruka rejält med energi. Hm. I en ekonoms hjärna går det där inte riktigt ihop men på något vis tycks det kunna fungera ändå.
Mycket nytt på G. Förändringar i luften. Hyreskontrakten skrevs på idag och denna lilla lägenhet sades upp. Dags att påbörja något nytt. Även på jobbet sker förändringarnas vindar. Nytt jobb på sätt och vis. Eller mer hälften nytt jobb och hälften gammalt, hälften ekonomiavdelningen och hälften personalavdelningen. Kommer alltså till hälften att jobba med något som jag inte alls är utbildad till, det vill säga löneadministratör, men tror att det kommer att bli ganska intressant och lärorikt. Hur som helst innebär ju detta att jag har jobb säkrat i alla fall ett år framöver vilket känns som en lättnad.
Nu hägrar tröttheten. Känns som om jag har slagit huvudet mot en vägg. Har svårt för att ta in alla dagens intryck på en och samma gång.
Miljoner tankar och funderingar. Står inför ett val. Eller har jag kanske inget val? En blandning av skräckblandad förtjustning rinner över mig, nyfikenhet samtidigt som det skrämmer mig. Men det blir bra. Det blir det nog. Det måste det bli. Går efter mottot att alla erfarenheter är bra erfarenheter.
Två telefonsamtal med två vettiga människor och jag känner mig en aning säkrare.
Tänk att jag en gång i tiden avskydde söndagar. Tyckte att söndagarna var långtråkiga och dessutom på tok för nära måndagarna. Numera älskar jag söndagar, då det tycks vara de enda dagarna då jag faktiskt hinner något. Ännu en produktiv söndag har förflutit förbi. Sovmorgon (kanske inte låter produktivt, men något som jag sällan hinner med), pluggat (japp, har ju börjat med det nu parallellt med jobbet), besökt familjen i Ronneby, tvättat både min och pappas bil (kan vara den bästa farsdag-presenten någonsin), handlat, middag hos farmor och farfar, tvättat och filmmys med Niklas.
Nu är jag redo för ännu en vecka. Imorgon skall det nya hyreskontraktet skrivas. Planer görs. Jag tror att det här kommer att bli bra.
Blev ett trevligt 80-årskalas igår, långt mycket trevligt än vad jag trodde att det skulle bli. Visst var 80-åringen själv lite förvirrad vilket inte är så skoj att se. Samtidigt bör man nog inte undvika någon som blivit dement, bara för att man själv tycker att det är jobbigt att se. Hur som helst träffade jag flertalet av mina sysslingar som jag inte träffat på flera år. Fyra av dem hade de senaste tre månaderna fått tillökning och hade därför med sig små söta pyttingar. Tre andra sysslingar var höggravida (eller så var deras respektive det). Precis; babyboom - big time! Och visst påverkade det mig. Ett tag kände jag mig som Bridget Jones. "Nästa är det din tur!", "Är det du som ska ha härnäst nu då?", "Jag vill faktiskt också ha en liten Camilla, så du får snart ta och skaffa!" o.s.v. Och svar; nej, det får faktiskt vänta ett tag till! De må vara otroligt söta men jag är inte där än. Inte alls faktiskt. Finns inte ens på kartan ännu.
Sötast av alla igår var en liten flicka på två år, ett riktigt litet mirakel. Jag vet sedan tidigare att hon föddes med hjärtfel och att läkarna hade dömt ut henne, hon skulle dö en tidig spädbarnsdöd och det fanns inget att göra åt det. Men hon överlevde dag efter dag och från ingenstans kom sedan en läkare som trodde att hon skulle kunna klara en hjärttransplantation. Sagt och gjort; 6 månader gammal fick denna lilla flicka ett nytt hjärta. Igår sprang hon runt runt i rummet och sken som en sol. Jag har nog aldrig sett något sötare mirakel!
Nog om gårdagen. Idag är det fars dag, vilket skall firas hos farmor och farfar med god middag. Perfekt söndagssysselsättning!
Trevlig kväll igår. En fnissig sådan. Men vad annat kan man vänta sig när ett gäng tjejer samlas och dricker lite vin (och andra alkoholhaltiga drycker). Utgång på det och vi ägde dansgolvet på Piraten. Såklart. Vaddå för gammal? Jag förstår inte alls vad ni menar. Skoj hade jag i alla fall så tack alla ni fina flickor som dök upp!
Idag står 80-årskalas på schemat. Är med lite blandade känslor som jag ska bege mig dit. Ikväll väntas sedan biomys med finaste Niklas.
Emelie var dessvärre lite dålig på att hålla sig framför kameran, därav hennes frånvaro på bilderna. En liten parantes.
Födelsedagsfest. Hade bestämt mig för att inte ha någon sådan i år. Men å andra sidan är väl alla anledningar till att hitta på något skoj bra anledningar? Så ikväll väntas fest (ingen födelsedagsfest i den bemärkelsen) och ingen fest som helst utan en tjejfest. Niklas är således inte bjuden utan får söka tak över huvudet någon annanstans. Tror att det kommer att bli skoj. Och så får vi ju hit finbesök i form av Johanna, det kan ju inte bli bättre!
Men först väntas nu på morgonen förbesiktning av lägenheten och sedan jobb.
Dagarna flyter på, den ena dagen mer lik den andra. Dagen har varit väldigt.. vanlig! Och faktum är att jag för tillfället trivs ganska bra med att ha en vardag som känns "vanlig", även om det medför att bloggandet blir extremt tråkigt. Kan ju tråka ut er ytterligare genom att visa några av de födelsedagspresenter jag mottog under gårdagen. I övrigt får ni ha en fin kväll så återkommer jag en dag då det faktiskt händer något i mitt liv. Eller återkommer jag helt enkelt en annan dag även om det inte händer något. Vi får se.
Jag skulle kunna skriva att jag vaknade med ett leende i morse, att jag var barnsligt förtjust över att det var min födelsedag och att jag var spänd över vad som skulle ske. Jag skulle kunna skriva det, men då hade jag ljugit. Istället gjorde tanken på att det var min födelsedag att jag helst bara ville dra täcket över huvudet och sova bort hela dagen. Framåt eftermidagen släppte dock alla negativa vibbar och dagen utvecklade sig väldigt bra. Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner, en så fin familj, så fina arbetskamrater och en så fin pojkvän som uppvaktar mig på min stora dag.
Ikväll har hela familjen varit här på besök. Vankades trerätters och presenter. Dagens bästa födelsedagspresent var förresten en ny lägenhet. Ja alltså inte så att mamma och pappa kom hit och slängde fram ett par nycklar till en bostadsrätt, utan att Karlskronahem var vänliga nog att ge oss kontraktet på en lägenhet. Känns härligt!
Tack alla fina som uppvaktat mig idag, om så bara med ett meddelande på facebook! Det betyder mycket.
Fin kväll igår, väldigt fin. Jag har en fin släkt. Ja alltså inte fin i kanten på något vis utan snarare, bra, bäst och underbart härlig! 100-årsfesten var med andra ord väldigt lyckad. Värdarna hade fixat så fint, god mat, liveband, dans... ja det kunde inte ha varit bättre (möjligtvis en bättre sångare, men sådana petitesser bortser vi ifrån). Dessvärre har jag inga vidare bilder att delge, bara dessa två suddiga som lillebror Simon tog med en mobilkamera.
Dagen har jag och Niklas spenderat i Kalmar. Blev ett besök hos Niklas kompisar där vi blev bjudna på lunch. Efter det intog vi Ikea och några butiker till innan vi till slut begav oss hemåt. Är faktiskt ganska nöjd med helgens bestyr. Imorgon väntas ny arbetsvecka. Tror att jag är redo nu.
Har en väldig ryggvärk och har haft det de sista dagarna. Kan möjligen ha ett samband med min stundande födelsedag. Med åldern kommer krämporna och att ha ont i ryggen måste verkligen kunna ses som en ålderskrämpa.
Usch vad dystert det här blev. Tror att jag tar en värktablett och håller tyst.
Blev en trevlig parmiddag igårkväll. Köttet blev kanske inte riktigt så mört som det skulle vara, men det var gott ändå. Lite vin och kortspel (alltså inte drickspel för en gång skull) var precis lagom en fredagskväll. Idag är det 100-årskalas i Älmhult som står på schemat (25+25+50). Tror att det kan bli riktigt bra.
Parmiddag för sex
Gårdagens gäster (fast i andra skepnader); Linn, Marcus, Bogren och Emma
Känner mig fylld av energi. Tänk så mycket jag har hunnit med och helgen har inte ens börjat ännu. Det bådar gott. Började dagen med att byta däck. Med vinterdäcken på (och ett antal tusenlappar fattigare) rullade jag sedan vidare mot jobbet. Efter en arbetsdag på fyra timmar (med betalt för åtta) rullade jag sedan mot Ronneby för att möta upp båda (!!) mina bröder. Blev en trevlig långfika på Café och Matsal, något som verkligen inte tillhör det vanliga, med mycket prat om ditt och datt. Ikväll väntas parmiddag hemma hos oss och jag har nu städat undan lite inför det.
Det här med arbetsdagar på fyra timmar är inte så dumt. Borde införa fler sådana.