CAMILLA

Jag är trött. Alla bokstäver bara flyter ihop och den ena meningen känns mer obegriplig än den andra. Funderade en stund på att gå hem men lika bra att sitta här så länge som möjligt. De två nästkommande dagarna kommer inte att innehålla något kvällsplugg, då kvällarna redan är uppbokade med annat (betydligt roligare). På fredag är den efterlängtade och fruktade dagen här; inlämning av slutessän! Så är väl bara att glatt sitta kvar här  på bibblan och stirra på skärmen. Hoppas att de få kråkfötter jag får fram genom att trycka på tangenterna åtminstone låter någorlunda sammanhängande. Lär dock inte märka det förrän när jag läser igenom det hela en annan dag då huvudet är mer på topp. Om inte så kan jag ju alltid trösta mig med att en heldag på bibblan åtminstone dövar allt dåligt samvete som uppkommit om jag gått hem. Positiv? Alltid!