CAMILLA

Då jag snart har nått den högaktningsvärda åldern på 24 år har siffran på åldern fått allt mer betydelse. Plötsligt kan siffran 24 i vissa sammanhang kopplas ihop med ångest, även kallat åldersnojja. Att någon då tycker att man ser yngre ut än vad man är egentligen är bör man helt plötsligt ta som en komplimang. Under hela sommaren har busschaufförerna i Blekinge frågat mig om jag ska åka på barn- eller vuxenbiljett och i hälften av fallen har jag fått åka på barnbiljett utan att de ens brytt sig om att fråga. Borde jag då ta det som en komplimang? Vill man verkligen se ut som man är under 19 år, en vilsen gymnasieelev, när man egentligen är 24 år med 4 års universitetsstudier i bagaget?

Uppenbarligen är de små fina linjerna under ögonen inte så tydliga trots allt.. (ÄN!)