Helt plötsligt säger allt bara stopp.
Är väl medveten om att jag försummat många nära och kära den sista tiden, egentligen hela det sista året. I viss mån har det inte varit självvalt, utan snarare ett måste. För att orka hjälpa andra måste man i någon mening hjälpa sig själv först. Det här är inte ett försök att skylla ifrån mig och jag förväntar mig inte att någon ska förstå. Men jag har mina skäl. Förlåt.
Kommentarer
Trackback