Ensamma tankar från en förvirrad student.
Sitter här och väntar på att tiden skall gå. Är inte ofta jag gör det! Skall på besiktning om en stund - fått det stora förtroendet att vara med vid besiktningen av Malins lägenhet.
Så vad gör man när man väntar på att tiden bara skall gå? Lyssnar på lite musik, tänker tillbaka på allt som har varit och även på det som komma skall. Så annorlunda allt var för ett år sedan, så mycket som har hänt sedan dess - mycket man aldrig någonsin hade kunnat tänka sig. Eller tänk fyra år tillbaka när vi precis lekt klart studenternas glada dagar. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle hamna här! Hur skall man kunna göra upp planer för framtiden när det finns så många orosmoment, så mycket som är osäkert? Jag är kluven. På ett sätt vill jag helst ha hela mitt liv inplanerat, varje sekund skall vara bokad så jag vet precis vad som komma skall härnäst. Samtidigt inser jag att detta inte är möjligt. Men varför planera när det med all säkerhet inte kommer att gå som man vill ändå, då förutsättningarna hela tiden förändras?
Drygt åtta månader kvar (förhoppningsvis) tills det är dags att säga hejdå till Växjö Universitet och det studentliv som följer med det. Vad händer sedan? Är det en blankt blad jag har framför mig eller är det ett papper innehållande oändliga krav från olika håll? Jag vet faktiskt inte. Jag tror jag vet vad jag vill, men frågorna är för många för att jag skall kunna se det helt klart just nu. Snart måste jag dock ta ställning till vad det ska bli av mig, snart måste jag ta steget att göra jobbsökningar, snart är det dags att bli vuxen på riktigt.
Så vad gör man när man väntar på att tiden bara skall gå? Lyssnar på lite musik, tänker tillbaka på allt som har varit och även på det som komma skall. Så annorlunda allt var för ett år sedan, så mycket som har hänt sedan dess - mycket man aldrig någonsin hade kunnat tänka sig. Eller tänk fyra år tillbaka när vi precis lekt klart studenternas glada dagar. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle hamna här! Hur skall man kunna göra upp planer för framtiden när det finns så många orosmoment, så mycket som är osäkert? Jag är kluven. På ett sätt vill jag helst ha hela mitt liv inplanerat, varje sekund skall vara bokad så jag vet precis vad som komma skall härnäst. Samtidigt inser jag att detta inte är möjligt. Men varför planera när det med all säkerhet inte kommer att gå som man vill ändå, då förutsättningarna hela tiden förändras?
Drygt åtta månader kvar (förhoppningsvis) tills det är dags att säga hejdå till Växjö Universitet och det studentliv som följer med det. Vad händer sedan? Är det en blankt blad jag har framför mig eller är det ett papper innehållande oändliga krav från olika håll? Jag vet faktiskt inte. Jag tror jag vet vad jag vill, men frågorna är för många för att jag skall kunna se det helt klart just nu. Snart måste jag dock ta ställning till vad det ska bli av mig, snart måste jag ta steget att göra jobbsökningar, snart är det dags att bli vuxen på riktigt.
Kommentarer
Trackback