8/11
Då var kvällen här den 8:onde november här. Kvällen när man som barn hade svårt att somna. Vaknade i ottan den nionde november och lyssnade spänt efter familjens viskningar och prassel. Någon öppnade dörren, snabbt blunda och låtsas sova och sedan kom det man väntat på; "Ja må hon leva..".
Det där känns så långt borta. Hade god lust att stanna i Ronneby över natten bara för att uppleva just det där en gång till, den magiska känslan. Den nionde november har alltid symboliserat "MIN dag". Även den känslan känns förlorad. Har rättat in mig i vuxen-ledet och uttrycker numera orden "det är inget att fira!". Aldrig trodde jag att jag skulle hamna här.
Kanske känner jag annorlunda imorgon. Vem vet.
Det där känns så långt borta. Hade god lust att stanna i Ronneby över natten bara för att uppleva just det där en gång till, den magiska känslan. Den nionde november har alltid symboliserat "MIN dag". Även den känslan känns förlorad. Har rättat in mig i vuxen-ledet och uttrycker numera orden "det är inget att fira!". Aldrig trodde jag att jag skulle hamna här.
Kanske känner jag annorlunda imorgon. Vem vet.
Kommentarer
Trackback