Drunknar

Jag drunknar. Sakta men säkert. Men jag drunknar. Orden känns allt mer intima och försöker att skaka av mig dem men det går inte. Jag sugs med och kan inte annat än att ge efter hur mycket jag än vill kämpa. Eller varför kämpa emot egentligen...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Vad hade du på hjärtat?

Trackback