CAMILLA

Förstår inte var min trötthet kommer ifrån. Jag har praktiskt taget inte pluggat något på hela två veckor (fast jag verkligen borde!) och ändå känner jag bara att jag inte orkar mer. Måste ta tag i mig själv. I helgen måste jag läsa lite, måste, måste, måste! Jag kan inte skjuta allt på framtiden utan ta tag i det här och nu! Lättare sagt än gjort tyvärr..

Seminarie om en liten stund och sedan vankas det Blekingevisit. Anna och jag ska bila ner till Karlskrona som blir nästa vistelseort och imorgon bär det nog av mot Ronneby. Ska bli skönt samtidigt som det är jobbigt att åka hem. Hur man än gör tycks det tydligen bli fel.. Det är därför jag inte tycker om att åka hem, man vill göra så mkt, man vill träffa så många och alla drar i en från alla håll och kanter. Till slut går man sönder! Är ju inte meningena att försumma någon. Varför hamnar alltid jag i dessa situationer? Nästa gång jag ska åka hem ska jag överraska alla, inte berätta för någon i förväg. På så sätt gör jag ingen besviken heller.. Förlåt! Hoppas att jag ska kunna med alla ändå för jag vill verkligen det! 

Tänk att ett par ord kan göra någon så glad.. Skönt att jag kan vara till hjälp och orden som jag fick tillbaka gjorde definitivt min dag också!