CAMILLA

Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på dig. Inget jag gör särskilt ofta men i vissa stunder ploppar minnen upp, ord som har utväxlats, ansiktsuttryck och händelser. Allt som var så självklart just då känns numera väldigt overkligt och det är svårt att förstå hur det där överhuvudtaget har kunnat existera. Ingenting är som det var, inte ens i närheten och ingenting kommer någonsin bli som förr, vilket på många sätt också är bra. Ändå minns jag mycket av det som varit med ett leende på läpparna. Ibland undrar jag om mitt liv hade varit annorlunda om inget av det där hade inträffat, undrar om jag ens hade varit Växjö just nu.. Förmodligen inte!

Ångrar jag då något jag gjorde då? Tror faktiskt inte det.. Det enda jag kan ångra ibland är sakerna jag inte gjorde. Men förhoppningsvis lärde jag mig något av det också. Man ska aldrig avstå från något av rädsla för att ångra sig - sådant som du senare i livet kommer att ångra är enbart det du inte gjorde! Så var aldrig rädd för att göra bort dig, hela livet är egentligen en cirkus där clownerna är de som har roligast! (oj det sista lät ju nästan lite bra! Haha)