CAMILLA

År 2006 börjar lida mot sitt slut och dags för en resumé av året som varit. 2005 var ett fartfyllt år med studenten, körkortstagande m.m. Ett sådant år som sätter tydliga spår och som innehåller sådana minnen som man sedan bär med sig resten av livet. År 2006 har dock varit minst lika händelsefullt och absolut lika minnesvärt som år 2005!

Ett tjockt vintertäcke låg över landet vid årets början, ett vintertäcke som skulle ligga kvar ända fram till vårkanten. Jag jobbade sedan tidigare på Mathuset lite då och då och så fortsatte det hela vintern och våren. I början av året intog också Jessie och Lovisa Ronneby och tillsammans for vi till lilla Lyckeby för att Jessie skulle få träffa sin far som hon inte träffat på flera år. Minnet av hur Jessie omfamnade sin pappa på parkeringen vid Mic och Mac är fortfarande mycket tydligt och både jag och Lovisa, som stod lite på avstånd, blev lite tårögda. Denna händelse medförde att Jessie, som annars bodde i Växjö, plötsligt började spendera en hel del av sin lediga tid i Blekinge. Blev således ett antal fester i Lyckeby under både vintern och våren.

I slutet av april slog Mathuset igen sina dörrar för sista gången och där den lilla delikatessbutiken tidigare stod finns numera en tom lokal. Mamma var nedstämd under en tid, stundtals väldigt nedstämd. Hela vintern och våren i övrigt kantades av jobb, fester, ett starkt sms-beroende och känslomässiga stunder.

Under sommaren började jag jobba på Maxi, jag som definitivt inte skulle jobba i en mataffär hade plötsligt lyckats avverka 4 matbutiker och detta vid min ringa ålder på 19 år. Haha! Sommaren flöt på och festerna blev fler under sommarmånaderna. Många fester i Lyckeby och utgångar i Karlskrona blev det. Blev många skratt men även en del tårar. Midsommarafton passerade förbi som för övrigt firades med Brattan, Lovisa och Jessie i Kristianopel av alla ställen i världen. Tosia, Östersjö och Sailet passerade också förbi och hela sommaren gick väldigt fort. Jobbade en hel del men samtidigt lyckades jag faktiskt lyckades förena det ganska så bra med mycket som hörde sommaren till och får nog säga att sommaren 2006 var en av de bästa på mycket länge! Promenixerna med Miriam blev under sommaren många, långa, givande och fulla av skratt och konstiga samtalsämnen. Spenderade mycket tid med Lovisa och Jessie. Antar att vi på många sätt och vis är väldigt olika men förbannat kul har vi haft ändå. Ett par utgångar med Josse blev det också! Den gamla trogna vännen Brattan såg jag tyvärr inte så mycket av under sommaren. Blev en hel del bad och sol, dock aldrig i Karlskrona trots att jag och Jessie under hela vintern pratade om hur vi skulle ligga på stranden i Karlskrona hela sommaren.

Under sommaren fick vi i gamla SMSP3A även vår efterlängtade årsbok och minnena från Galären-tiden blev plötsligt många. Och slutet av sommaren avslutades även med en liten mini-återförening hemma hos mig.

Tiden gick och plötsligt var det dags att flytta hemifrån och börja på universitetet i Växjö. Söndagen den 27 augusti begav sig jag och mamma till min nya lya i Växjö och lämnade av banankartong efter banankartong. Sedan bar det av mot Ikea för att inhandla nya möbler. Klockan tio på kvällen begav sig mamma hem till Ronneby igen – ensam! Själv stod jag där i min lilla lägenhet med en massa kartonger och kände mig som en bortglömd och ensam kattunge ”Ska jag verkligen BO här alldeles själv, snälla ta mig härifrån!”. Dagen därpå var det dags för introduktionsmöte och kick-off. Det här var början på en nollningsvecka som jag sent kommer att glömma. Fest från morgon till kväll (eller egentligen från förmiddag till morgon) i en hel vecka. När helgen kom var jag helt slut! Overallsittning, Campusfestivalen, pubrundan, finsittning och gud vet allt. Men kul var det i alla fall, enormt roligt! Många nya härliga människor träffade jag på och minnen skapades under den här veckan som endast människorna där kan förstå sig på.

Den 4 september kom dock verkligheten ikapp en, allvaret skulle nu börja med föreläsningar, tentor och dylikt. Hela hösten flöt på med mycket plugg (innan tentorna åtminstone!), många fester (för många?) och nya människor (underbara sådana!). Kom fram till att jag trivdes väldigt bra i min lilla lya på 25 kvadrat på Campus i Växjö och att studentlivet överhuvudtaget är det bästa någonsin! Någon Växjöbo är jag dock fortfarande inte, kan inte mer om Växjö nu än vad jag kunde innan jag flyttade dit. Däremot är jag numera en sann Campusbo och det trivs jag bra med.

Den 9 november fyllde jag år, och det var inte vilken födelsedag som helst utan faktiskt min 20-årsdag! Plötsligt var man tillräckligt gammal för att gå in på systemet och även tillräckligt gammal för att betala tandläkarräkningar förståss. Julen 2006 firades hemma i Ronneby tillsammans med familjen och farmor och farfar.

Lärdomar från året som gått: Det blir sällan som man tänkt sig men många gånger kan det bli bra ändå, ibland till och med riktigt bra! Man har fler fördomar än man tror, men när man lärt sig att bortse från dessa och att inte lyssna på andras skitsnack lär man sig att det finns människor som är underbarare än vad man någonsin trodde var möjligt. Betyg, prestationer m.m. är i det stora hela inget viktigt alls, livet har så mycket mer att ge. Hemligheten med livet är att se till att man mår bra och att man då gör saker som man själv mår bra av. Även om det är svårt gäller det ibland att bortse ifrån andras krav och åsikter och bara vända sig mot sig själv. Om bara du mår bra kan du även se till att andra mår bra vilket i sin tur gör att du mår ännu bättre o.s.v. (Alla ekonomer som läser detta; multiplikatoreffekt!) Haha! Det gäller även att vara nöjd med det man har – hemligheten bakom sann lycka! Ingeting är bestående, känslor ändras, människor förändras, vänner försvinner, nya vänner tillkommer. Ingenting kan någonsin bli som förr och det som är just nu kommer aldrig att komma igen!

Så hur kommer då nyårsafton att firas? Den kommer att firas i Älmhult med Malin, Johanna och Emelie, nyfunna vänner under 2006, från Campus. Och jag kan redan nu säga att nyårsafton kommer att bli toppen. Skratten kommer att bli många som de alltid blir när vi umgås! J År 2007 överhuvudtaget kommer att bli ett toppenår och jag ska ha minst lika roligt som jag har haft under 2006. Skidresan 2007 ska bli den bästa någonsin! Den tid som är just nu existerar bara just nu och kommer inte att komma igen. Det gäller att njuta av varje sekund och få ut det mesta möjliga. Allt blir vad man gör det till och jag ska se till att året 2007 blir till det bästa möjliga! ”Jag vill känna att jag levt mitt liv!”

Jag önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år! Ta hand om er och varandra och låt år 2007 bli till det bästa någonsin!