Mamma till en tvååring
Det är bara att inse; mitt liv som bloggare är över. Jag älskar att skriva och har alltid gjort. Mår bra av att få sortera mina tankar i ord. Få gå igenom dagen och sätta ord på vad som händer. Men tiden räcker inte till just nu, så enkelt är det. Prioriteringarna
är annorlunda nu (såå annorlunda!) jämfört när den här bloggen startades upp år 2006. Det är som om tankarna inte längre får rum och därmed behövs inga ord. Framtiden är mer utstakad nu, förvirringen inte fullt så stor (eller åtminstone på ett annat plan). På
gott och ont såklart.
Så härmed avslutas ett kapitel. Kanske återuppstår jag, vem vet.