Fredagsmys

Fredag, fredag, äntligen fredag! Den här veckan har känts lång. Antar att det dels beror på min lilla Stockholmsvisit med jobbet, och dels att Lillan håller på och får tänder (väldigt lite sömn). Men nu är det alltså dags för helg. Fredagsblommorna står på bordet, maten i ugnen och Sambon nattar Lillan. Skulle egentligen kunna somna på studs själv men nu gäller det att härda ut en stund så att man kan njuta av fredagskvällen också. 


Det ryktas om sol i helgen och vi har fått beskedet att växthuset anländer i nästa vecka. En trädgårdshelg kan därför vara på ingång. Lite middag med vänner och 20-årsfirande av lillebror på det och helgen kan bli alldeles förträfflig. Lite sömn också kanske, men det kanske är att begära för mycket.


En påsk med aprilväder

Julafton är här och snön yr utanför. Eller påskafton - det är påskafton! Men snön yr lika mycket för det. Vi har spenderat eftermiddag hos min mormor och morfar. En liten nätt påskmiddag för närmare 30 personer är väl ingen konst heller. Det märks att släkten har utökats rejält sista åren för många barn är det. Tildes syssling Olle (2 år) skulle visa Tilde hur man kryper (istället för att hasa sig fram på rumpan). Det hela slutade i en rejäl kraschlandning med nästan först ner i golvet för Tildes del, annars hade vi en mysig eftermiddag. 


Har varit ett par gnälliga dagar med feber och kliande i munnen. Hoppas att de där små riskornen vill titta fram snart så vi kan få lite nattro och Tilde mindre ont.

Glad påsk på er! 


Tacksamhet

Idag har vi haft en dag i trädgårdens tecken. Begav oss iväg på förmiddagen och köpte gödning, jord och ett träd. Vi har sedan ägnat dagen åt att gödsla häcken, klippa gräset (första gången för i år) och plantera trädet. Trädet är Tildes dopträd, en present ifrån familjen Norin, ett plommonträd som kommer att ge tre olika sorters plommon. Dagen till ära har Niklas dessutom sjösatt båten och ikväll blir det grillning med mina föräldrar. Sådana här helger gillar jag! 


Tråkigheter händer i hela världen just nu. Blir bara värre och värre känns det som. Terrorattack i Stockholm igår. När det blir så nära så känns det. Hörde att 140 000 dog i kriget i Syrien bara igår. Det är (hur hemskt det än låter) svårare att ta in. När kommer vändningen? Blir knäpp av alla som på riktigt tror att lösningen är att stänga gränserna helt och hållet. Att bara blunda för det som händer utanför Sverige. "Det rör inte oss". Det är det som hände här igår som folk flyr ifrån. Skillnaden är att där händer det dagligen. Om inte vi, som är så lyckligt lottade över att vara födda i detta land, kan vara solidariska och generösa mot andra människor - då finns det verkligen inte mycket hopp för mänskligheten. 

Tacksamhet. Det har jag tänkt mycket på idag.