CAMILLA

Idag har vi haft en småjobbig dag. Provtagning för Tilde på sjukhuset halv åtta i morse. Minuterna innan vi skulle åka - en styck nerspydd Tilde, en styck nerspydd Mamma (ända in på underkläderna) och en styck nerspydd soffa. Resultatet blev tre sena individer till sjukhuset. Bra start! Hemma igen skulle en spystinkande bebis bada - passade då på att kissa ner hela pappa när hon var naken i famnen. Tvättade en maskin tvätt (spyor och kiss ger mycket tvätt). Märkligt ljud. Rök. Doft av bränd plast. Jaha, och där gick tvättmaskinen! Tvättade kläderna på nytt hemma hos Niklas mormor, men de luktar fortfarande bränd plast. Bara att kassera? Suck!

Men... Ny tvättmaskin är beställd. Tilde skötte sig fint vid provtagningen idag och sa inte ett knyst fast de stack henne i stortån och tog ut ett helt rör med blod. Vår duktiga lilla tjej! Fokuserar på det nu, går och lägger mig och startar om med nya tag imorgon. Godnatt!

En mysig helg går mot ditt slut. I fredags var vi hembjudna till Josefine och Johan på en trevlig middag. Igår tog jag och Tilde en tripp till Wämöparken och barnloppisen. Några inköp blev det inte, men väl en promenix i det fina vädret och vi tittade in den gigantiska grisen i parken. Spännande tyckte Tilde. Idag har Niklas jobbat, så jag och Tilde har ägnat söndagen åt att promenixa i solskenet, baka bröd och busa. Om en liten stund ska jag bege mig iväg för att låta svetten rinna - skönt att vara igång med lite träning igen.

Dagarna med den här lila damen går så ofantligt fort - och ingenting hinner man! Eller nu ljuger jag, vi hinner jättemycket. Vi busar, sjunger, samtalar, myser, promenixar, går på sångstunder med andra barn och fikar med andra mammor. Så med andra ord hinner vi allt som är viktigt. För när allt kommer till kritan är städning, matlagning och disk totalt oviktigt.

Ny vecka och nya möjligheter. Vår vecka fick en fin start. Lillan vaknade hungrig vid halv sju och somnade sedan om igen. Perfekt tyckte mamman som både hann duscha och dricka kaffe i lugn och ro. Idag väntar sångstund med Tildes kompisar och sedan ska vi bara mysa hela eftermiddagen.

Redan mitten av september och det fina vädret håller i sig. Härligt! Veckan har förflutit förbi i en väldig fart. Sångstund på Hasslö, babyrytmik i Kungsmarken, firande av mamma, firande av Niklas mormor, promenixer i solsken, fika i Björkeryd och igår var vi på 30-årsfest med 80-talstema hos Jennie. Så ja, fullt ös! Idag har jag dock ägnat lite tid åt trädgården och kasserat alla vissna sommarblommor till förmån för nya höstblommor. Ut med det gamla och in med det nya - en melodi som jag gillar.

Imorgon är det dags - barndop för lilla Tilde. Jag har hittills oroat mig mest för att maten ska bli bra, att den ska räcka, att få till spritsen av tårtorna, dukningen m.m. att jag alldeles har kommit av mig vid tanken på själva dopet. Nu är församlingshemmet dukat och pyntat. Maten står redo i kylskåpet och tårtorna är dekorerade. Känner mig "mätt" på alltihop redan - nu får det bli som det blir! Då förs tankarna istället till dopet i kyrkan. Vi ska alltså stå där framme, inför allt folk, i egenskap av föräldrar? Kände plötsligt att jag fick svindel. Och vi ska alltså hålla lilla tjejen mätt och glad under hela ceremonin också? Definitiv dömt att misslyckas. Men men - nu är det bara att köra!

Imorgon fyller vår lilla tjej tre månader. Tre månader sedan vårt liv ändrades totalt. Vår lilla trollunge lyser verkligen upp vardagen (och adderar ett par rynkor samtidigt). Tremånadersdagen ska firas med att Lillan ska få två sprutor. Känns taskigt "Grattis på tremånadersdagen - här får du två sprutor!". Håller tummarna för att det ska gå bra och att febern håller sig borta.

Igår provade jag och Tilde på något nytt - sångstund i Betaniakyrkan på Hasslö. Vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar egentligen, men oavsett så blev jag väldigt positivt överraskad - för oj vad kul det var! Det gick inte att ta miste på att Tilde trivdes och på eftermiddagen sov hon sedan tungt - helt däckad av alla nya intryck. Idag har Linn och Arian varit på besök och tillsammans tog vi en rejäl promenad runt ön. Ikväll har jag tänkt ge mig iväg och träna. Vi får väl se om det går. Många månader sedan sist så träningsvärken lär ju inte bli nådig.

Helgen går mot sitt slut - ännu ett par dagar med strålande solsken. Men trots att det fortfarande är sommarvärme så känns det att hösten närmar sig. Värmen känns inte alls lika tryckande, och luften är hög och frisk. Har blivit flera långa barnvagnspromenader på sistone - och fler ska det bli för nya walkingskor är nu beställda. Det här med internershopping när man är småbarnsförälder är verkligen underbart. Och livsfarligt för plånboken.

Sambon har jobbat på bra i trädgården i helgen. Det där sommarprojektet som jag startade ett par veckor innan Tilde föddes är nu äntligen avklarat. Jag målade grunden höggravid, och sedan skulle Sambons arbete ta vid med att lägga sten runt huset. Jag väntade med att putsa rutorna på altanen i tron om att det inte skulle vara någon mening (ryker mycket när man skyfflar sten) - helt ovetande om att projektet skulle ta tre månader. Har i alla fall sluppit förfasas över alla flugor som har smutsat ner rutorna i sommar. Gräsfrön vid vårt nya lilla projektområde har också slängts ut idag. Nu väntar vi med spänning på våren! I övrigt är trädgården mitt dåliga samvete just nu. Den här tiden på året tappar jag verkligen all lust att gå och vattna och plocka med alla sommarblommor - de ska ju ändå snart bort. Det hela resulterar i flera krukor med halvvissna blommor. Tur att vi har tydliga årstider i det här landet så att de gröna fingrarna får vila lite emellanåt.

I helgen har vi haft kräftskiva tillsammans med våra Hasslövänner. En kräftskiva med en tjej på nio månader och en på tre månader tenderar dock att bli väldigt lugn - men trevligt i alla fall (och fantastiskt gott med kräftor).

Igår var en stor dag. Lilltjejen fick äntligen upp ögonen för att man kan lyfta på huvudet när man ligger på mage. Tidigare har hon gett upp direkt och lagt sig platt på mage och stirrat på golvet. Sedan gick det undan - på förmiddagen lyckades hon för egen maskin att vända sig från mage till rygg, och på eftermiddagen vände hon sig från rygg till mage. Ärligt talat kanske det inte var så medvetet eftersom hon båda gångerna blivit rejält chockad och börjat gallskrika. Men ändå.

Det närmar sig barndop. Ja vi har tänkt oss ett traditonellt dop i kyrkan. Fast särskilt traditionella är väl egentligen inte dopen numera. Att bjuda in vänner på dop anses lite som en självklarhet, och har man då en ganska stor släkt på det (som givetvis också är bjudna) så är det inte någon liten mysig liten ceremoni tillsammans med de närmaste längre - nej istället skulle man nog kunna likna med en alkoholfri fest.

Jag hade det hela klart för mig från början; vi kör det enkelt - vi beställer smörgåstårta och vanlig tårta så slipper vi fixa med mat själva. Perfekt! Men sen är det ju så att jag är hemma numera om dagarna. Och när man sitter och ammar en sovande bebis så är mobilsurfande vanligt förekommande. Barndop. Dopfika. Dopdekorationer. Har ni googlat på det någon gång? Eller kanske tittat på detta på instagram? Man förundras. Inspireras. Får ideér. För ärligt talat, vi gillar ju inte ens smörgåstårta - ska vi inte göra något annat istället? Och skulle inte jag kunna baka tårta själv, jag är ju ändå hemma om dagarna. Och vips så ska vi nu göra allt själva. Nämnde jag att jag aldrig någonsin har bakat en tårta? Men hallå, det finns ju youtube - hur svårt kan det vara?! Och dekorationer. Man kan ju pyssla hur mycket som helst. Nämnde jag att jag avskyr att pyssla? Men vaddå, jag är ju ändå hemma numera. För det här med att ha en liten bebis hemma tar ju ingen tid alls. Verkligen inte.

Så var det det här med att vara vaken om natten. Jag trodde att det skulle bero på en skrikande bebis och inte på att man har miljoner tankar i huvudet på allt som ska fixas till dopet. Pratade med prästen igår och vi ska återkomma med psalmer och eventuella dikter. Ja just det - vi ska ju faktiskt vara i kyrkan också innan allt det här stöket med mat och allt börjar. Det har vi inte ens börjat fundera på ännu.

Det var först efter en promenix med en vän, som också är mitt uppe i dopplanering och som var lika uppskruvad över detta som jag, som jag inser hur skevt detta är. Och nej, det var inte så att vi stressade upp varandra utan snarare det motsatta. Gjort är gjort - men nu ska jag sluta att googla. Det får bli som det blir. Förmodligen blir det på vårt sätt - lite stök och lite kaos, men i rätt sällskap bra ändå. Dopklänningen är i alla fall vald. Från att inte ha någon dopklänning till att ha två att välja mellan. Dopklänningen har Niklas farmor stickat och den har använts av hennes andra barnbarnsbarn - klart att vi ska ha den!